För länge länge sedan kändes det nytt och spännande - ungdomar som går på en hemlig skola för att lära sig att utöva magi! Eller hantera sina mutantkrafter, det är också coolt. Finns det plats för en till sådan värld? Hjälper det att göra ungdomarna riktigt snygga, blanda in en massa sex och göra magin smutsigare? Till att börja med hjälper det att utgå från en bokserie, Lev Grossmans The Magicians, även om TV-serien tidigt började avvika från handlingen i böckerna. Men serien har en rikedom i handling, bakgrundshistoria och karaktärsskildringar som ofta kommer av en litterär förlaga, och den utnyttjar friskt att mycket av det som händer redan hänt i andra berättelser - huvudrollerna är lika förtrogna med Harry Potter och Buffy som tittarna.
I New York ligger den anrika skolan Brakebills som utbildar det fåtal människor som har anlag för magi. Antagningen och skolan är hemlig för alla andra, vilket redan i första avsnittet krossar Julias hjärta när hon blir avvisad. Hon lyckas komma runt glömskan man lade över henne, och blir än mer desperat att utöva och utveckla den magi hon redan känt av. Samtidigt får hennes barndomsvän Quentin känna sig hemma, om än inte helt välkommen, på den välutrustade skolan efter ett liv som halvt utmobbad och svåra depressioner.
Två andra nyblivna studenter, Penny och Kady, ägnar sig åt något det finns stor chans till på en blandad internatskola, nämligen jättemycket sex. Flera av kurserna, examina och andra formelutövningar på Brakebills verkar närmast driva studenterna till att para ihop sig, och Quentin är snart nära lierad med den smarta men hämmade Alice. Ett annat par som inte ligger med varandra men håller ihop hårdare än de flesta är Eliot och Margo, blasérade andraårsstudenter ständigt med vassa kommentarer i mungipan. Det kommer att tillkomma (och försvinna) fler folk i gruppen av huvudpersoner under handlingens gång. Några av dem kommer till och med att dö, eller försvinna under grymma formler som gått fel. De kommer tillbaka, men förändrade, och med den följden att vänskaper och stark kärlek brister vilket gör än mer ont då de ändå behöver ses varje dag, samarbeta och rädda världen nästan varje vecka.
Det gör The Magicians mer intressant och engagerande att förlusterna kan bli så stora och farorna så hotande. Genom Julias handlingar, och på flera andra sätt, ser vi hur magin är som ett knark som kan väcka så stor längtan att man begår brott och svek för att få tillbaka den. Quentins depressioner under uppväxten är en kvarvarande svaghet som kan bli farlig när den utnyttjas av illasinnade krafter. Men det är också fint varje gång några av de inblandade lyckas nå tillbaka till en skärva av tidigare kärlek och vänskap, trots besvikelser och skadade personligheter.
En fantastisk del av The Magicians är sagolandet Fillory, en bokserie-i-serien som de flesta läst men avfärdar som påhitt fastän de befinner sig på en magiskola där vad som helst kan hända. Nej, Fillory finns förstås på riktigt och på olika sätt, med faror lurande, börjar de unga magikerna upptäcka mer av världen och hur Fillorys och vår vanliga världs öden ofta är sammantvinnade. I Narnia-stil är det människobarn som skall styra Fillory, och när två av de mest osannolika karaktärerna blir utvalda till det tar de sitt uppdrag på allvar. Fillory är en värld med egen logik och magi som är både underbar och skrämmande, och besöken där blir tidvis underbart kontrasterade mot den skarpa estetiken i New Yorks skyskrapor.
Besöket i det imponerande biblioteket, en värld mellan världarna, gjorde mig uppspelt och jag hoppades på att få se mer av det. Jodå, det blir många återbesök i biblioteket men bibliotekarierna där är inte alla av den hjälpsamma sorten. Att få kunskap därifrån blir ofta dyrare än man tänker sig.
Under säsongernas gång har nya hot uppstått och måst tacklas av våra unga magiker. Ett par gånger har det skett i form av minnesvärda sångnummer, en fan service så god som någon. Likt alla goda TV-serier lämnas inte ledtrådar bortglömda, och detaljer och personer från tidiga avsnitt kan bli viktiga i senare episoder. Minst lika viktig som magin är vänskapen och sammanhållningen mellan huvudpersonerna, men så hårt slitna som de har blivit under åren är det inte någon lätt lösning att ta till. När serien rör sig mot sitt allra sista avsnitt kan vi inte hoppas på ett sagoslut helt utan sorger, men desto mer på att det går så bra som möjligt för så många som möjligt av alla inblandade, i alla världar, dimensioner och tidslinjer vi har fått se.
I New York ligger den anrika skolan Brakebills som utbildar det fåtal människor som har anlag för magi. Antagningen och skolan är hemlig för alla andra, vilket redan i första avsnittet krossar Julias hjärta när hon blir avvisad. Hon lyckas komma runt glömskan man lade över henne, och blir än mer desperat att utöva och utveckla den magi hon redan känt av. Samtidigt får hennes barndomsvän Quentin känna sig hemma, om än inte helt välkommen, på den välutrustade skolan efter ett liv som halvt utmobbad och svåra depressioner.
Två andra nyblivna studenter, Penny och Kady, ägnar sig åt något det finns stor chans till på en blandad internatskola, nämligen jättemycket sex. Flera av kurserna, examina och andra formelutövningar på Brakebills verkar närmast driva studenterna till att para ihop sig, och Quentin är snart nära lierad med den smarta men hämmade Alice. Ett annat par som inte ligger med varandra men håller ihop hårdare än de flesta är Eliot och Margo, blasérade andraårsstudenter ständigt med vassa kommentarer i mungipan. Det kommer att tillkomma (och försvinna) fler folk i gruppen av huvudpersoner under handlingens gång. Några av dem kommer till och med att dö, eller försvinna under grymma formler som gått fel. De kommer tillbaka, men förändrade, och med den följden att vänskaper och stark kärlek brister vilket gör än mer ont då de ändå behöver ses varje dag, samarbeta och rädda världen nästan varje vecka.
Det gör The Magicians mer intressant och engagerande att förlusterna kan bli så stora och farorna så hotande. Genom Julias handlingar, och på flera andra sätt, ser vi hur magin är som ett knark som kan väcka så stor längtan att man begår brott och svek för att få tillbaka den. Quentins depressioner under uppväxten är en kvarvarande svaghet som kan bli farlig när den utnyttjas av illasinnade krafter. Men det är också fint varje gång några av de inblandade lyckas nå tillbaka till en skärva av tidigare kärlek och vänskap, trots besvikelser och skadade personligheter.
En fantastisk del av The Magicians är sagolandet Fillory, en bokserie-i-serien som de flesta läst men avfärdar som påhitt fastän de befinner sig på en magiskola där vad som helst kan hända. Nej, Fillory finns förstås på riktigt och på olika sätt, med faror lurande, börjar de unga magikerna upptäcka mer av världen och hur Fillorys och vår vanliga världs öden ofta är sammantvinnade. I Narnia-stil är det människobarn som skall styra Fillory, och när två av de mest osannolika karaktärerna blir utvalda till det tar de sitt uppdrag på allvar. Fillory är en värld med egen logik och magi som är både underbar och skrämmande, och besöken där blir tidvis underbart kontrasterade mot den skarpa estetiken i New Yorks skyskrapor.
Besöket i det imponerande biblioteket, en värld mellan världarna, gjorde mig uppspelt och jag hoppades på att få se mer av det. Jodå, det blir många återbesök i biblioteket men bibliotekarierna där är inte alla av den hjälpsamma sorten. Att få kunskap därifrån blir ofta dyrare än man tänker sig.
Under säsongernas gång har nya hot uppstått och måst tacklas av våra unga magiker. Ett par gånger har det skett i form av minnesvärda sångnummer, en fan service så god som någon. Likt alla goda TV-serier lämnas inte ledtrådar bortglömda, och detaljer och personer från tidiga avsnitt kan bli viktiga i senare episoder. Minst lika viktig som magin är vänskapen och sammanhållningen mellan huvudpersonerna, men så hårt slitna som de har blivit under åren är det inte någon lätt lösning att ta till. När serien rör sig mot sitt allra sista avsnitt kan vi inte hoppas på ett sagoslut helt utan sorger, men desto mer på att det går så bra som möjligt för så många som möjligt av alla inblandade, i alla världar, dimensioner och tidslinjer vi har fått se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar