Under diktaturen i Etiopien på 1970-talet rådde utegångsförbud mellan midnatt och klockan sex på morgonen. Men i Addis Ababa ville man spela och dansa, så på Hilton Hotel spelade Walias Band hela natten till en jublande publik - soul, r&b och jazz med en etiopisk twist. Man spelade även in en LP med sin musik, med namnet Tche Belew som blev en succé och tack och lov har bevarats till idag, och även finns på Spotify.
Bandmedlemmarna började spela in mer musik med andra band och vokalister. En av dem, keyboardisten Hailu Mergia, gick till det närliggande Ghion Hotel och började spela för en yngre publik under namnet Dahlak Band. Även de spelade in en numera klassisk skiva, Wede Harer Guzo ("resa till Harer") som länge bara fanns som en sliten kassett hos Hailu Mergia själv, men restaurerades för några år sedan av en skicklig tekniker på förlaget Awesome Tapes From Africa och också kan höras på Spotify. Albumet består av två originallåtar av Mergia och tolkningar av kända etiopiska låtar.
Under en turné i USA bestämde sig flera av musikerna att stanna, och den som blev kvar längst var Hailu Mergia. Han kunde inte leva på sin musik men ville ändå föra fram den tillsammans med det instrument han lärde sig först, dragspelet. Resultatet blev skivan Hailu Mergia & His Classical Instrument från 1985. Och som han får dragspelet att sjunga! Mitt i de tydliga influenserna från den nya omgivningen låter det som att han tagit sitt instrument tillbaka till sin ungdom, med raska, virtuosa melodislingor ovanpå de tidstypiska syntljuden. Lyssna till exempel på underbara, meditativa Amrew Demkew (länk nedan).
För några år sedan blev äntligen Hailu Mergia åerupptäckt och His Classical Instrument gavs ut igen. 2018 släpptes skivan Lala Belu, nu med tydligare jazzinfluenser men fortfarande med Mergias melodier porlande från dragspel och hammondorgel. Svänget är fantastiskt, känslan djup och äkta. Hailu Mergia har en musikalisk begåvning som skulle lysa igenom vilken musik han än spelade, och tack vare honom har vi chansen att njuta av den avslappnade men medryckande etiopiska jazzen. Han är inbokad på Fasching i maj och om Gud vill får vi höra honom då. Jag har redan köpt biljett.
Länk till Faschings sida om konserten
Bandmedlemmarna började spela in mer musik med andra band och vokalister. En av dem, keyboardisten Hailu Mergia, gick till det närliggande Ghion Hotel och började spela för en yngre publik under namnet Dahlak Band. Även de spelade in en numera klassisk skiva, Wede Harer Guzo ("resa till Harer") som länge bara fanns som en sliten kassett hos Hailu Mergia själv, men restaurerades för några år sedan av en skicklig tekniker på förlaget Awesome Tapes From Africa och också kan höras på Spotify. Albumet består av två originallåtar av Mergia och tolkningar av kända etiopiska låtar.
Under en turné i USA bestämde sig flera av musikerna att stanna, och den som blev kvar längst var Hailu Mergia. Han kunde inte leva på sin musik men ville ändå föra fram den tillsammans med det instrument han lärde sig först, dragspelet. Resultatet blev skivan Hailu Mergia & His Classical Instrument från 1985. Och som han får dragspelet att sjunga! Mitt i de tydliga influenserna från den nya omgivningen låter det som att han tagit sitt instrument tillbaka till sin ungdom, med raska, virtuosa melodislingor ovanpå de tidstypiska syntljuden. Lyssna till exempel på underbara, meditativa Amrew Demkew (länk nedan).
För några år sedan blev äntligen Hailu Mergia åerupptäckt och His Classical Instrument gavs ut igen. 2018 släpptes skivan Lala Belu, nu med tydligare jazzinfluenser men fortfarande med Mergias melodier porlande från dragspel och hammondorgel. Svänget är fantastiskt, känslan djup och äkta. Hailu Mergia har en musikalisk begåvning som skulle lysa igenom vilken musik han än spelade, och tack vare honom har vi chansen att njuta av den avslappnade men medryckande etiopiska jazzen. Han är inbokad på Fasching i maj och om Gud vill får vi höra honom då. Jag har redan köpt biljett.
Länk till Faschings sida om konserten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar