Broken Angels av Richard Morgan

I den framtid som Richard Morgan beskriver finns det fantastisk teknologi, och den missbrukas systematiskt för att några skall kunna behålla makten över de stora massorna. Det finns teknik för att lagra en människas medvetande och återuppväcka henne i en ny kropp - då blir människoliv och kroppar slit- och slängvaror. Soldater kan jackas in i nya kroppar och skickas ut i strid direkt efter en skada eller till och med död, utan någon tid till återhämtning. I en annan grym scen tippas en ny laddning av cortical stacks på en redan stor hög, där halvkriminella affärsmän med spadar skottar upp dem för att kunna vaska ut vilka som kan säljas vidare.

Den mest avancerade tekniken är inte ens utvecklad av människorna själva, utan upphittad efter en civilisation som dog ut innan människorna blev självmedvetna. De kallas marsianer, då man först hittade deras ruiner på Mars, men därifrån kunde människor följa de efterlämnade stjärnkartorna till deras övriga kolonier. Planeterna var lämpade för mänskligt liv och bland ruinerna plockade man raskt upp nya vapen för att kunna bekriga varandra ännu kraftigare.

I den här världen är det lukrativt att vara arkeolog, men också farligt. Vid en utgrävningsplats på planeten Sanction IV har man hittat en marsiansk stjärnportal! I en mer teknikpositiv SF-bok skulle det bli fokus för samarbete och metodiska studier, men här vet vi att alla fraktioner kommer att strida hårt för att få kontroll över portalen. Dessutom pågår det redan strider på Sancion IV.

Takeshi Kovacs rekryteras för att arkeologen Tanya Wardani som fann portalen skall kunna göra anspråk på och fortsätta undersöka den innan den rekvireras av någon av de stridande parterna. Först måste hon fritas från interneringslägret där en stor del av befolkningen sitter. Sedan måste man hitta en part som backar upp dem, fast aningen diskret, så att allt kan ske under näsan på dem som bombar varandra strax utanför synhåll. Gång på gång påminns vi om hur lågt värderade människoliv är, inte minst i hur vår huvudperson metodiskt slår ut insatsstyrkan han legat i bakhåll för enbart som ett meddelande till deras chef.

Visst finns det något lockande i försöken att tolka och operera den marsianska stjärnportalen, men vi ser den mest glimtvis ur arkeologen Wardanis perspektiv. Vår berättare Kovacs registrerar allt som händer, men hans träning och grymma erfarenheter gör att han inte ens kan förundras över det som glimmar framför honom. Efter hand kommer vi att se hur han snabbt kan välja att använda det de hittar som vapen mot dem som, ofrånkomligen, försöker förfölja dem eller sabotera expeditionen inifrån.

Det finns vissa varningstecken som noteras men alla väljer att bortse från. En är att man hittar arkeologerna och deras assistenter från den första expeditionen mördade. En annan är att platsen där stjärnportalen ligger var dold av nedrasade stenblock, ett ras som förmodligen orsakades med flit av marsianerna som styrde den. Vad finns på andra sidan som de inte ville släppa ut?

Precis som i Altered Carbon syftar inte Richard Morgans många och detaljerade beskrivningar av våld och smärta till att vara coola, utan till att visa hur hänsynslös världen har blivit och hur hänsynslös man i princip måste vara för att överleva där. Interplanetariska allianser står mot varandra, affärskonglomerat dödar för att komma före de andra, människor säljer ut varandra för pengar eller överlevnad. Och vad finns det då kvar av ens mänsklighet? Även de gånger då Takeshi Kovacs försöker välja den moraliskt bättre vägen kantas den av kroppar och i värsta fall förlorade stacks. Det är en kall och ödslig värld människan skapat av de krigsleksaker vi plockat upp utan att tänka efter.

Fler böcker av Richard Morgan:
Altered Carbon