När männen kommer hem blir tonspråket lätt och dansant, likt herrarna själva. Men strax före och efter är det mer komplext och dystrare - det är när Sigrid (Hjertén) närmar sig den tomma målarduken med penseln i hand. Att börja på ett nytt verk måste vara en ansträngande känsla, inte minst med tanke på vad männen glatt citerar ur de nyanlända recensionerna: att Sigrids tavlor är en återklang av makens, inte lika bra, och ännu grymmare ord.
De två herrarna är förstås äkta maken Isaac (Grünewald) och vännen Einar (Jolin), och tiden är 1916, då Sigrid Hjerténs tavla Ateljéinteriör målades. I operan Sigrid H. bär huvudrollen den svarta klänning med en skön fransrand längst ned som modellen i tavlans förgrund bär, och herrarna bär vita skjortor och byxor i glatt lila och grönt. Tillsammans är sångarna på scenen (Sigrid: Katarina Böhm, Isaac: Simon Petersson, Einar: Thorvald Bergström) är lekfulla och glada, de spelar ju de radikala konstnärerna som förändrade bildspråket och förhoppningsvis också samhället med sina verk.
Men Sigrid H. har sina tvivel och läkaren (Peter Achrén) tycks både hjälpsam och hindrande i sin behandling av hennes depression. Till slut finner hon ändå sin styrka och inspiration i det som finns närmast: ateljén och vännerna. Med en kamera som kan fånga större delar av spelet, goda sångare och habilt ljud blir Andrea Tarrodis opera en fin upplevelse på dryga tjugo minuter.
Länk till Short Stories med Sigrid H. på Operanplay
De två herrarna är förstås äkta maken Isaac (Grünewald) och vännen Einar (Jolin), och tiden är 1916, då Sigrid Hjerténs tavla Ateljéinteriör målades. I operan Sigrid H. bär huvudrollen den svarta klänning med en skön fransrand längst ned som modellen i tavlans förgrund bär, och herrarna bär vita skjortor och byxor i glatt lila och grönt. Tillsammans är sångarna på scenen (Sigrid: Katarina Böhm, Isaac: Simon Petersson, Einar: Thorvald Bergström) är lekfulla och glada, de spelar ju de radikala konstnärerna som förändrade bildspråket och förhoppningsvis också samhället med sina verk.
Men Sigrid H. har sina tvivel och läkaren (Peter Achrén) tycks både hjälpsam och hindrande i sin behandling av hennes depression. Till slut finner hon ändå sin styrka och inspiration i det som finns närmast: ateljén och vännerna. Med en kamera som kan fånga större delar av spelet, goda sångare och habilt ljud blir Andrea Tarrodis opera en fin upplevelse på dryga tjugo minuter.
Länk till Short Stories med Sigrid H. på Operanplay
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar