A Manual for Cleaning Women av Lucia Berlin

Människorna i de första novellerna lever i samhällets utkant, inte i misär men halvt på väg att halka utför. Alkohol spelar en stor roll i allas liv: någon är full och oberäknelig, någon dricker mycket men kan precis hålla ihop sitt liv, någon behöver göra något olagligt för att tillfredsställa sitt drogbehov. Glädjen av att vara gravid smolkas av att man kommer att förlora sitt jobb och sin inkomst, men kärleken till det kommande barnet är ändå stark. Men andra barn i andra noveller är osynliga för sina föräldrar. De första novellerna berättar brottstycken som skulle kunna pusslas ihop till en ung kvinnas liv under olika omständigheter.

Så följer några noveller där de unga kvinnliga huvudpersonerna lever ett mer privilgerat liv på privatskola i Chile, fortfarande ytterst välskrivna men inte lika gripande som de första. Personer och förhållanden återkommer i de olika berättelserna; två systrar, en förskjuten för att hon gifte sig med en mexikan, en döende i cancer. En genomläsning av Lucia Berlins bakgrund på de sista sidorna i boken visar att jo, de flesta av de här fragmenten skulle kunna fogas samman och utgöra hennes eget liv. Men samtidigt är inga av novellerna biografiska nedteckningar, utan en författares sympatiska men genomträngande utsnitt av några viktiga scener ur människornas liv. Varje huvudperson skulle kunna komma från ett eget håll och ta sin egen väg vidare.

Men det känns ändå att historierna bottnar i verkliga erfarenheter. Med några få ord och okomplicerat språk tecknar Lucia Berlin upp omständigheterna; den fysiska omgivningen, människornas beroende av varandra, det inre suget efter alkohol, sex, äventyr som tippar allt över ända och ibland leder till sorg. Sömlöst växlar hon mellan miljöbeskrivningar, dialog och berättarrösten som vänder sig direkt till läsaren. Utan att bli uttryckligt känslosam går det i Lucia Berlins noveller att utläsa sorg, djup lycka och vemod över livet.