Meta4 String Quartet i Konserthuset 2016

Foto: Jan-Olav Wedin

 De är välkomna tillbaka av goda skäl, stråkkvartetten Meta4. Konsertens första stycke, Terra memoria av Kaija Saariaho, börjar svagt, svagt, kanske långt bortifrån, med knappt hörbara ljud från instrumenten. Den övergår snabbt i en skön klangbild, melodisk och varierad, som dock brister ut i höga rop från gång till annan. Verket skall ju påminna om dem som lämnat oss, så visst måste de goda minnena varvas med sorg och smärta.

Även nästa stycke, Dmitrij Sjostakovitjs Stråkkvartett nr 4, bjöd på vackra melodier men ibland hjärtslitande rop, men förstås med distinkt annorlunda stil än Saariahos kvartett. Ensemblen spelade båda dessa stycken mycket bra; felfritt, inlevelsefullt, med rätt balans mellan tyngd och lätthet som verken krävde.

Avslutningen på konserten var Ludwig van Beethovens Stråkkvartett a-moll, som gott håller ställningarna intill de modernistisa toner som inlett, särkilt de två första satserna som är mycket intressanta i sina sökanden efter nya uttryck. Tyvärr behövde dock ensemblen stämma noggrant och länge efter den andra satsen, vilket drog ned min uppskattning och tillit till ensemblen. Den långsamma tredje satsen spelades ytterst långsamt, till det plågsammas gräns, och låt inte så säker som den tidigare musiken. Visst tog musikerna igen det med två säkra avslutningssatser, men helhetsintrycket blev mindre bra. Dock var det självklart en lyssningsvärd konsert, speciellt med tanke på de två första verken, och jag har inget emot att få höra Meta4 igen i framtiden.