Hallwylska palatset, vackert beläget mitt emot Berzelii Park, byggdes klart år 1898 och är öppet för besök. Vid rundvandring ser man hur förutseende det planerats, med bekväma arbetsbänkar i köket och ett inbjudande badrum. Men fastän huset var modernt för sin tid är det omisskännligt präglat av förra sekelskiftet, med sammetsmöbler och byråer med fin intarsia. Därför lämpar det sig huset väl för utställningen Skräck och skrock - det ockulta sekelskiftet 1900.
För hundra-hundrafemtio år sedan fanns en teknikoptimism, grundat i de många vetenskapliga framstegen, som spillde över till det övernaturliga som ju funnits i folkmedvetandet länge. Om man lärt sig att höra röster som sänts ut i luften eller knackats ned på vaxrulle - borde man då inte kunna höra röster från de avlidna, de vars närvaro man ibland kunde känna som en rysning? Och den nyupptäckta elektriciteten, som kunde få det att rycka i avhuggna grodben - skulle man kunna återuppväcka en död människa med den?
Vetenskapsmän, intellektuella, författare, allmänt engagerade personer och rena charlataner utförde seanser, försökte bevisa tankeöverföring, byggde instrument för att registrera andars röster och utförde många andra experiment för att upprätta kontakt med den andra sidan. Hallwylska visar flera sådana föremål, uppställda i lockande scenerier med välskrivna introduktioner och förklaringar, i tidstypiskt möblemang och inramade av tunga draperier.
Utställningen tar dock sin början i det skönt hästdoftande stallet, och lägger grunden med berättelserna om småknyttet i skogen eller under ladugården som behövde blidkas för att gårdens djur skulle må bra. Väl uppe i de olika gästrummen dyker det upp olika företeelser ur folktron; varulvar, vampyrer, häxor; hur varelserna blev till och hur de kunde bekämpas. De olika verktygslådorna för att slåss mot vampyrer eller varulvar är imponerande och ser tack och lov relativt oanvända ut.
Det är en riktigt fin och spännande sammanställning Hallwylska muséet har gjort. Det är bra att få se ett samlat grepp om myterna, det ockulta intresset och deras genomslag i dåtidens samhälle. Allt är väl presenterat och dramatiserat så att spänningen hålls uppe. Hallwylska palatset är en idealisk plats för den här sevärda utställningen.
Länk till Hallwylskas sida om utställningen
För hundra-hundrafemtio år sedan fanns en teknikoptimism, grundat i de många vetenskapliga framstegen, som spillde över till det övernaturliga som ju funnits i folkmedvetandet länge. Om man lärt sig att höra röster som sänts ut i luften eller knackats ned på vaxrulle - borde man då inte kunna höra röster från de avlidna, de vars närvaro man ibland kunde känna som en rysning? Och den nyupptäckta elektriciteten, som kunde få det att rycka i avhuggna grodben - skulle man kunna återuppväcka en död människa med den?
Vetenskapsmän, intellektuella, författare, allmänt engagerade personer och rena charlataner utförde seanser, försökte bevisa tankeöverföring, byggde instrument för att registrera andars röster och utförde många andra experiment för att upprätta kontakt med den andra sidan. Hallwylska visar flera sådana föremål, uppställda i lockande scenerier med välskrivna introduktioner och förklaringar, i tidstypiskt möblemang och inramade av tunga draperier.
Utställningen tar dock sin början i det skönt hästdoftande stallet, och lägger grunden med berättelserna om småknyttet i skogen eller under ladugården som behövde blidkas för att gårdens djur skulle må bra. Väl uppe i de olika gästrummen dyker det upp olika företeelser ur folktron; varulvar, vampyrer, häxor; hur varelserna blev till och hur de kunde bekämpas. De olika verktygslådorna för att slåss mot vampyrer eller varulvar är imponerande och ser tack och lov relativt oanvända ut.
Det är en riktigt fin och spännande sammanställning Hallwylska muséet har gjort. Det är bra att få se ett samlat grepp om myterna, det ockulta intresset och deras genomslag i dåtidens samhälle. Allt är väl presenterat och dramatiserat så att spänningen hålls uppe. Hallwylska palatset är en idealisk plats för den här sevärda utställningen.
Länk till Hallwylskas sida om utställningen
 |
| Foto: Erik Lernestål |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar