Eftermiddagens konsert i Grünewaldsalen inleddes med en Sonat i B-dur KV 454 av Mozart, som framfördes av Anna Stefánsson (violin) och Terés Löf (piano). Den här sonaten kan låta tung om den spelas för trögt, men de två skickliga musikerna hanterade den lätt och vackert, och med stor säkerhet.
Så väcktes ett troll i ett samtida verk av Cheryl Frances-Hoad, The Ogre Lover för stråktrio. I fem korta, intensiva stycken fick vi möta ett troll i olika stämningar. Musiken var intressant och rolig, även om det faktiskt inte var oknytt jag tänkte på under framförandet.
Fem musiker samlades på scenen för det sista stycket, Robert Schumanns Pianokvintett i Ess-dur. Det är alltid roligt att höra vilka begåvade musiker som samsas på stolarna i Kungliga Filharmonikerna, och vilka stycken de väljer ut åt oss lyssnare. Tidigare under konserten hade jag tänkt på hur rik klangen kunde bli även med få instrument, men nu fyllde ensemblen hela salen med harmonierna. Väl samspelta lät de de fina melodierna flöda, med både intensitet och precision, just som det låter som bäst.
 |
| Cheryl Frances-Hoad |
Fem musiker samlades på scenen för det sista stycket, Robert Schumanns Pianokvintett i Ess-dur. Det är alltid roligt att höra vilka begåvade musiker som samsas på stolarna i Kungliga Filharmonikerna, och vilka stycken de väljer ut åt oss lyssnare. Tidigare under konserten hade jag tänkt på hur rik klangen kunde bli även med få instrument, men nu fyllde ensemblen hela salen med harmonierna. Väl samspelta lät de de fina melodierna flöda, med både intensitet och precision, just som det låter som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar