Louis Bloom vet vad han skall säga i varje ögonblick. Han har läst managementkurser på nätet, och har stora planer och en övertygande formulering för varje tillfälle. Hittills har han hankat sig fram på olönsamma småbrott, men när han kör förbi en trafikolycka och ser fotograferna som filmar blodiga scener till morgonnyheterna får han nya idéer.
Jake Gyllenhaal har byggt sin Lou Bloom inifrån och ut. Med kall, sökande blick, framskjuten haka, kutande rygg, hängande armar och gamnacke ser han alltid ut att vara på väg framåt, och också beredd att hugga. Han levererar fraser som samtidigt är helt rätt, omöjliga att säga emot, och helt fel, renons på mänskligt utbyte. Ett vältajmat leende serveras utan att ögonen spelar med, ett ultimatum presenteras utan affekt men stenhårt, så att man anar det kyliga hatet som Lou lagt locket på. Vissa repliker är så vridna att man skrattar - litet nervöst, men ändå tacksam att fortfarande kunna se det absurda i vad han säger.
Handlingen kan tyckas simpel, också frånstötande, och man tror att man vet hur det skall gå. Men filmens behållning ligger i detaljerna i varje vändning när Lou trappar upp jakten på klipp att sälja. Det är inte så enkelt att han provocerar fram brott, utan det fascinerande ligger i vad han väljer att göra och hur han säljer det. En lysande motspelare är Rene Russo som Nina Romina, nyhetschefen på den lilla TV-stationen KWLA som mer och mer blir beroende av Louis filmer för sin framgång. Lika viktig är den intet ont anande assistenten Rick (Riz Ahmed) som bollplank och strykpojke. Los Angeles visas nästan bara nattetid, i en atmosfär som är lockande men med en underton av blodigt allvar.
Precis som Rupert Pupkin i King of Comedy skapar Louis Bloom sin karriär genom att kopiera andra och flytta bort det som är i vägen. Folkets erkännande är belöningen för en psykopat som lyckas perfekt med sin imitation av framgång. Hur skall man kunna se igenom dem när varje drag är så noggrant planerat? Nightcrawler är en kuslig film, men otroligt spännande och sevärd.
Jake Gyllenhaal har byggt sin Lou Bloom inifrån och ut. Med kall, sökande blick, framskjuten haka, kutande rygg, hängande armar och gamnacke ser han alltid ut att vara på väg framåt, och också beredd att hugga. Han levererar fraser som samtidigt är helt rätt, omöjliga att säga emot, och helt fel, renons på mänskligt utbyte. Ett vältajmat leende serveras utan att ögonen spelar med, ett ultimatum presenteras utan affekt men stenhårt, så att man anar det kyliga hatet som Lou lagt locket på. Vissa repliker är så vridna att man skrattar - litet nervöst, men ändå tacksam att fortfarande kunna se det absurda i vad han säger.
Handlingen kan tyckas simpel, också frånstötande, och man tror att man vet hur det skall gå. Men filmens behållning ligger i detaljerna i varje vändning när Lou trappar upp jakten på klipp att sälja. Det är inte så enkelt att han provocerar fram brott, utan det fascinerande ligger i vad han väljer att göra och hur han säljer det. En lysande motspelare är Rene Russo som Nina Romina, nyhetschefen på den lilla TV-stationen KWLA som mer och mer blir beroende av Louis filmer för sin framgång. Lika viktig är den intet ont anande assistenten Rick (Riz Ahmed) som bollplank och strykpojke. Los Angeles visas nästan bara nattetid, i en atmosfär som är lockande men med en underton av blodigt allvar.
Precis som Rupert Pupkin i King of Comedy skapar Louis Bloom sin karriär genom att kopiera andra och flytta bort det som är i vägen. Folkets erkännande är belöningen för en psykopat som lyckas perfekt med sin imitation av framgång. Hur skall man kunna se igenom dem när varje drag är så noggrant planerat? Nightcrawler är en kuslig film, men otroligt spännande och sevärd.
1 kommentar:
En fullkomligt illusionslös film om hur en psykopat kan göra karriär på sin hjärtlöshet och förmåga att rapa fram innehållslösa floskler från företagsvärlden på rätt plats. Och kanske om villkoren för dem som kommer ivägen för, samarbetar med eller är nära en som inte har några gränser för vad hen kan ta sig för. En otäck men stark film, rekommenderas.
Skicka en kommentar