Giraffe av JM Ledgard

Varje kapitel presenteras med datum och vem som för ordet. I de första kapitlen är det en giraff som berättar, den speciella giraffen som döps till Sněhurka, Snövit på tjeckoslovakiska, för att hennes buk har så vackert vitt skinn. Boken börjar med hennes födelse, den långa sträckan från moderlivet ned till marken, och redan där har jag fångats av tonen i boken. JM Ledgard berättar sin historia med en djupt känd fysisk känsla och intensiv närvaro i omgivningen, som ligger till grund för filosofiska tankar om världens beskaffenhet.

Sněhurka hör till en grupp om trettiofem giraffer som alla fångas in och forslas till Tjeckoslovakien 1973. Istället för att skaffa ett eller ett par djur till ett zoo skall en hel flock flyttas och bli början till en ny giraffbesättning, Camelopardis bohemica.

Omkring girafferna får vi möta flera invånare i ČSSR. Emil är hemodynamicist, forskare på och blodflödet i kroppar. Giraffers blodomlopp är unikt och fascinerande på grund av deras långa halsar, som går att systemet måste klara att pumpa upp blod till hjärnan och även hindra huvudet från övertryck då djuret böjer ned huvudet mot marken. Emils intresse för vener och artärer speglas i det yttre när han reser med girafferna på båt längs floden Labe (Elbe) till destinationen.

Emil vantrivs intensivt i det kommunistiska Tjeckoslovakien. Hans tankar rör ofta vid the Communist moment; inte the Communist movement utan en förkortning av uttrycket som tycks motsvara ett  hopp om att kommunismen inte skall vara för evigt, att ögonblicket den gör sig påmind i vardagen snabbt skall försvinna.

Sömngångerskan Amina söker en annan väg ut ur kommunistdiktaturens gråhet: uppåt, i drömmar och i handling. Giraffernas uppåtsträckta halsar blir en symbol för att kunna nå upp till den klara, fria luften, särskilt ställda emot den kompakta, korthalsade okapin som aldrig sträckt sin hals efter något.

Litet grand kan man anmärka på att personerna i boken har fått övertydliga personlighetsdrag med bas i fysiska förhållanden, men det passar ändå bra i just den här librettoliknande historien. Stämningen är drömsk och handlingen rör sig långsamt framåt; i det viktigaste skedet berättas samma händelse flera gånger med olika människors röster. Det faktum att boken tar en verklig och mycket märklig händelse och väver den till något sagolikt gör historien ännu mer fascinerande, och jag blir mycket imponerad av JM Ledgards berättarröst.