Gotan Project i Filadelfiakyrkan

De som vill vara elaka kallar det lounge music, eller ännu värre, hissmusik. Det är bara bakgrundsmusik om du väljer att låta det vara det. Om du höjer volymen och lyssnar på Gotan Project blir det ett soundtrack till ditt eget liv, eller till ett ännu mer spännande liv i en stor stad i Sydamerika.

Som budbärare från en annan era står de på scenen, några herrar i kritstrecksrandiga kostymer och hatt, och två damer i eleganta klänningar. Det syns att de tar sin musik på allvar. De spelar live på gitarr, piano, trumpet, fiol och dragspel och med samplade takter och melodier. Blandningen mellan klassisk musikalitet, den långa tangotraditionen och moderna kaskader av ljud och rytmer gör musiken till något helt eget. Den känslan fördjupas på scen, där de står på scenen så professionella och seriösa. Det känns att de har upptäckt en musikalisk källa som de vill utforska och dela med sig av. Det är bra!

Efter några inledande toner glider de in på Epoca, sin kanske mest kända och medryckande hit. På pärldraperiet skapar filmer av nattrafik i storstadsmiljö stämning. Till en senare låt, dedikerad till författaren Julio Cortázar, spelas det upp en historia där en kvinna i blå klänning med ett stiliserat hjorthuvud plockar med stenar och tycks styra en annan kvinnas liv. Hon är aldrig hotfull, jo kanske litet, men mest gåtfull. Tack vare pärlraderna som bilderna projiceras på blir bilden kornig som i äldre filmer. Andra filmer av dansande kvinnor som får illustrera musiken ser därför av flera anledningar ut som att de är samtida med Josephine Baker. Alltså ännu mer av den här känslan att skapa något nytt, att allt är möjligt och allt är oprövat.

Musikens tempo blir sällan hetsigt, men den blir bara mer intensiv i sitt återhållna framåtdriv. Melodierna och bilderna samspelar och skapar historier, som i vackra Diferente. Ibland fungerar det mot alla odds, som i den lätt psykedeliska videon med en kvinna prydd med band av lysande ploppar dansar bland bubblor, till den bitvis countrydoftande Panamericana. Som sagt, det är inte bakgrundsmusik, det är musik för ett innehållsrikt liv.

Efter bara en kort sväng bakom scenen kommer gruppen tillbaka under jubel. Med rytmer som låter som ett pumpande hjärta spelar de Mil Millones från senaste skivan Tango 3.0. Med publiken dansande framme vid scenkanten spelar de Peligro, Santa Maria (Del Buen Ayre) och Immigrante. Hjärna, hjärta och höfter fick vad de ville ha under konserten med Gotan Project.