När 2009 års Nobelpristagare för litteratur tillkännagavs, blev jag så lycklig. Herta Müller, som jag redan älskade för hennes starka verk och magiska språk. Men efter några veckor gick luften ur mig. Vem skulle jag hoppas på nu? Det är en skön känsla att ha hittat en riktigt fantastisk författare, någon man tycker höjer sig över mängden av de riktigt, riktigt bra författare man också läser. Någon som berättar nya saker, eller gamla saker på ett nytt sätt, med ett språk som inte liknar någon annans.
I somras hittade jag faktiskt min nye dröm-vinnare. Efter att ha varit nyfiken länge, skaffade jag äntligen Things Fall Apart (på svenska: Allt går sönder) av Chinua Achebe. Och vilken bok det var!
Det afrikanska stamsamhället där allt utspelade sig hade traditioner och minnen som inte liknade något jag kände till. Men utan att låta som en turistguide berättade Chinua Achebe om vad som hände och vad som måste göras, så att jag förstod både hur viktig varje ritual var, hur svårt det kunde vara att följa dem, eller att bryta dem. Hans språk var enkelt, med korta meningar som i god takt drev handlingen framåt. Men då och då kunde ord och gester antyda att människor kanske hade en annan tanke än det de sade högt. Och med jämna mellanrum berättade någon en av stammens traditionella sagor, och jag njöt av magin i dem.
Att Chinua Achebe inte bara kunde beskriva okända afrikanska byar för västerländska ögon bevisade han i nästa del i sin African Trilogy. I boken No Longer at Ease har en av stammens pojkar fått en utbildning i England och börjat som statsanställd i den snabbt växande storstaden. Jämfört med byn är alla regler och villkor nya, men Achebe beskriver osäkerheten och förväntningarna lika bra som tidigare.
I trilogins sista del, Arrow of God, är inte förhållandena lika klara som i de två tidigare. En by pressas mellan de gamla traditionerna, lagarna och kraven från den brittiska kolonialmakten, och rivaliteten med en grannby. Det är en sorglig berättelse med många aktörer, och olik de båda andra på ett nytt sätt. Och när historien går mot sitt slut märker jag att Achebe tvinnat samman de många trådarna till något som kanske leder mot en god framtid, så som huvudpersonen hoppades.
Chinua Achebe berättar en historia som vi inte skulle känna till utan hans böcker, på ett sätt som gör det spännande och viktigt för läsare i hela världen, med ett rakt men målande språk. Jag hoppas att han får Nobels litteraturpris 2010.
Eller att Tomas Tranströmer får det. Han vore också en värdig pristagare.
Om någon annan har andra önskningar och motiveringar får ni gärna berätta dem!
Uppdaterat: Jahaja, inte ett rätt hade vi som gissade: Mario Vargas Llosa fick priset. Det var en överraskning, även om jag minns att han varit förhandstippad och önskad många gånger tidigare år. Jag har ännu inte läst något alls av honom, och hittills har böckerna inte lockat mig. Men jag måste ju provläsa minst någon av hans böcker! Ännu mer nyfiken är jag på de författare som nämnts i kommentarerna nedan, främst Margaret Atwood och Alice Munro.
14 kommentarer:
Just den boken fick jag i helgen, och nu känns det bra när jag läser om den både hos O och hos dig. (eller, läser gör jag inte, jag aktar mig, och tänker komma tillbaka hit sen när jag själv hunnit läsa)
Jag tror och hoppas att det blir Chinua Achebe.
Lena K E
.. eler blir det Jon Fosse? Det skulle också glädja
Lena Kjersén Edman
Det var så speciellt förra året, en alldeles särskild laddning vid radion på jobbet. Jag blev väldigt inspirerad av din tro på Müller - och blev glad både för din o hennes skull! I år känner jag mig mindre uppskruvad än förra året, har inga egna gissningar eller förväntningar. Men efter några år där vinnarna varit redan bekanta namn hoppas jag lite på någon för mig helt okänd, så det blir som det var då. Innan litteraturen fick så stort utrymme i livet...
Tack för era kommentarer och förslag (fler är alltid välkomna)! Så kul att fler än jag tycker om Chinua Achebe! Hermia, jag håller med, om Akademien överraskar mig med en författare jag aldrig hört talas om, då blir jag också bara glad. Man vill ju alltid upptäcka nya böcker!
Chinua Achebe har jag inte läst tyvärr ännu - men det verkar ju som att jag har något bra framför mig istället då!
Tranströmer är absolut en värdig pristagare. Skulle gärna se en annan gammal favorit Joyce Carol Oates också!
Jag har inte läst Achebe, men varje gång jag ser titeln "Things fall apart" tänker jag på vilken otroligt bra titel det är. Bara det gör att jag vill läsa den.
Annars gissar/hoppas jag på Kanada. Margaret Atwood och Alice Munro har varit personliga favoriter i flera år.
Jeg har ingen aning, men du har jo en teft for dette, så jeg heier også på Chinua Achebe!
James Patterson.
I år måste det bara vara hans tur!
Tack för kommentarerna! Vad roligt att fler och fler intresserar sig för Chinua Achebe. Hur det än går är han mycket läsvärd! Alice Munro är en författare jag länge har velat läsa.
Tommy, jag kommer förbi dig med en trave nya böcker att läsa! ;)
Tack för tipset om Chinua Achebe, låter verkligen som en författare jag måste läsa. Min favorit är Vikram Seth, det lär nog inte bli något Nobelpris men fick jag bestämma så...
Tack för din kommentar, Lilo! Det är så intressant att höra folks önskningar och fundera på hur det var när de upptäckte sina favoritförfattare!
Inte heller jag har läst ngt av pristagaren. Känns lite som han glömts bort i förhandssnacket, inte bara här ;-)
Känner mig lite besviken över att inte ha fått ett helt nytt namn att undersöka.
Ja, jag kan också känna en liten besvikelse, men precis som med Doris Lessing så tar jag det som en uppmaning. Förhoppningsvis blir jag lika förtjust i Mario Vargas Llosa som i Lessing!
Skicka en kommentar