Paquita och Carmen-svit på Operan i Odessa

För bara några veckor sedan annonserades att baletterna Paquita och en Carmen-svit skulle uppföras på Operan i Odessa. Jag tror att det ar ett gästspel från ett annat baletthus. Trots ihärdigt googlande har jag inte lyckats utröna vilken stad och vilken balett dansarna kom ifrån, men de var ypperligt professionella. Jag är glad att jag dessutom hade fått en plats extra nära scenen, så att jag kunde se de precisa stegen i detalj.

Från baletten Paquita är det de senare tilläggen som har överlevt på balettscenerna, med musik av Ludwig Minkus och koreografi av Marius Petipa. De ger tillfälle för flera dansöser och två dansare att visa upp sin talang i nummer som alla visar upp svåra, vackra steg, piruetter och hopp av olika slag. En av de unga dansarna verkar kunna sväva fritt! Han hoppar högt, stannar till i luften i vad som verkar som en halv sekund, slår sedan ut ena benet i en hög spark och landar obehindrat på marken för ett nytt hopp. Otroligt!

Operahuset i Odessa sätter främst upp baletter och operor med klassisk inscenering. Jag har uppskattat alla jag har sett, men när nu den mer modernt koreograferade Carmen-sviten tog plats inför mina ögon, insåg jag att det var vad jag hade längtat efter. Bizets musik ar förkortad och redigerad av Rodion Schedrin, och Alberto Alonso, konstnärlig ledare vid National Ballet of Cuba, har skapat en intensiv koreografi. Scenen är en tjurfäktararena, avdelad med en hög horisont mot en svart och röd bakgrund. Carmen och männen rör sig i spända och hett sensuella danser i förförelse, gräl och kärlek. Tjuren är en spenslig kvinna helt klädd i en svart dräkt som glänser som skinnet på en kraftig tjur, och när hon sträcker upp armarna och spetsar händerna till horn ger hon ett kraftfullt intryck. Handlingen rör sig snabbt framåt, och slutscenen inträffar snabbt och obönhörligt. Jag är djupt imponerad och djupt gripen av Carmen-sviten.