Museet för Öst-Västlig konst i Odessa

Avdelningen for västlig konst var stängd för reparation, men det fanns tre andra utställningar att titta på i det vackra husets olika salar. Först gick jag till några rum behängda med tavlor av en nutida konstnär, Nikolaj Prokopenko. De föreställde kvinnor med runda ansikten, ögon och rumpor och bulliga små bröst; nästan geometriska former som slingrade sig om varandra, i purpur, dovt rött, och litet guld, vitt och blått här och där som skapade kontraster. Vid första ögonkastet såg det ut som romantiska bilder för tonårsflickor i alla åldrar, men jag kunde inte avfärda dem som gubbsjuka eller banala. De rofyllda kvinnorna gjorde ett mycket sympatiskt intryck, och jag tyckte om att se på dem en och en och alla tillsammans.

I några andra salar fanns konstverk från Öst. Samlingen var liten och eklektisk. Inga av föremålen verkade vara mer än några hundra år gamla. I första rummet fanns stora bemålade keramikfat, piedestaler och bord med noggranna inläggningar i träet och schatull från Turkiet och Iran. I rummet därpå fanns snidade gudastatyer i elfenben och andra material, målningar och klädedräkter i vackra, starka färger (gult, rött, grönt) från Tibet, Mongoliet och Indien. I sista salen visades konst från Japan och Kina upp; tavlor, små statyer, snidade svärdsskidor i elfenben. Alla konstverk visade upp stor noggrannhet och hantverksskicklighet.

På övervåningen fanns några tavlor med motiv från Karelen. Så exotiskt landskapet och det klara ljuset såg ut, både efter rundturen bland asiatiska verk och efter en vecka vid Svarta Havet!

Det är inget överdåd som möter en på muséet for Öst-Västlig konst, men för det låga inträdespriset var det fint att få komma in och se konst från både när och fjärran.

Lank till museet