fredag 18 juni 2010

Hamlet på Stadsteatern

Vad skall man tro om den danske prinsen? Och om människorna omkring honom? Är Hamlet galen, har han inbillat sig allt? Är hela hovet förljuget eller ärligen bekymrade för hans hälsa? Det är många delar som skall stämma i den fascinerande pjäsen om Hamlet, och i många uppsättningar gör de inte det. Föreställningen på Stockholms Stadsteater i bearbetning och regi av Karen-Maria Bille resp. Katrine Wiedemann är den mest sammanhållna och trovärdiga jag har sett på många år.

Foto: Petra Hellberg

Regissörens förklaring i programbladet till hur hon tänkt om pjäsen och om Hamlet är en bra inledning. Trettio år kan man räkna ut att Hamlet är, men han är ändå impulsiv och känslostyrd som en tonåring, i alla fall efter att hans inledande handlingsförlamning brutits. Även om jag inte tycker att Gustaf Skarsgård alltid har tillräcklig tyngd i rollen, är hans raseriutbrott träffsäkra och trovärdiga.

Ofelia däremot (Lisa Werlinder) är till en början nedtonad och nyanserad, och när hon rör sig in i galenskapen efter Hamlets utbrott mot henne är det finstämt och förståeligt skildrat. Etienne Glaser som Polonius (och Dödgrävaren) är en annan mycket lyckad rolltolkning. Han ger intryck av att vara en underfundig gubbe, men hans säkra plats vid hovet visar ju att han är smartare än så. Jakob Eklund som Claudius med lismande ton är också en viktig del i sammanhanget.

Foto: Petra Hellberg

Stadsteaterns stora scen görs till en koncentrerad kub av den sparsamma scenografin och bild- och ljussättningen. Det är mycket bra! Jag tycker om det. Jag tycker också om scenen där Hamlet instruerar sällskapet av skådespelare hur de skall spela upp pjäsen han tänkt ut. Det kan ofta bli en transportsträcka, men här blir det ett ovanligt lyckat krossande av "den fjärde väggen" mot publiken, och riktigt, riktigt roligt utan att pjäsens allvarliga ton störs.

Dyre prins! Vilken tur att jag hann se pjäsen den allra sista helgen den gavs! Som tur är verkar många andra ha sett den också. Nu ser jag fram emot fler pjäser regisserade av Katrine Wiedemann.

Länk till Stadsteaterns sida om Hamlet

5 kommentarer:

Vän med kroppen sa...

Jag var också och såg pjäsen nu sista helgen - fick tag på en sista-minuten-biljett och det var verkligen prisvärd kultur!

Är novis på pjäsen så har inget att jämföra med men (även om jag har läst den) men tyckte många var bra på scenen! Gillade också scenen du skriver om där Hamlet regisserar de övriga - en annorlunda brytning!

Hade dock varit roligt att se vad Sven Wollter hade "gjort med" Polonius och Dödgrävaren (han har spelar tydligen rollen också ibland) - jag gillar honom!

Vet du förresten vem som gjorde rösten till gamla kungen som blev mördad? Fick för mig att det var Stellan Skarsgård men jag kanske är helt ute och cyklar?

Ha det gott! /Åsa

Jenny B sa...

Åsa, jättebra att du också såg pjäsen, verkligen i sista minuten, och att du gillade den! Jag läste i en annan recension att det var Stellan Skarsgård som gjorde den döde kungens röst, så du har rätt i det. Det uppmärksammade inte jag. Listigt!

Hermia sa...

Teatervåren svischade osedd förbi mig. Jag hoppas få se Gengångare i höst i alla fall.

Jenny B sa...

Ja, Hermia, hoppas att du hinner se teater i Stockholm i höst, och att vi kanske hinner ses då!

Vän med kroppen sa...

Kul att du visste att det var Stellan - då hörde jag rätt :)