Majgull Axelsson är en svensk författare som skriver på ett språk jag uppskattar. Att det skall vara så svårt att skriva med ett tilltal som till en annan vuxen, och utan att det känns förkonstlat! Men med sitt raka, berättande språk kan Axelsson uttrycka både vad en människa tänker på, hur hon ser ut, och vad utanverket säger om det som rör sig inne i människan. Det är speciellt viktigt under tidsperioden då tonåringen steg fram som en egen person, på sextiotalet där modet blev allestädes närvarande och en fråga om liv eller död.
Nu utspelar sig historien i Is och vatten, vatten och is såväl före, under som efter sextiotalet, och inte heller i dess bubblande mitt utan litet i utkanten, bland dem som försöker hänga med i de nya tiderna. Den rör både ungdomar med nya krav från varandra, och vuxna som upptäcker vad de gått miste om när de antingen gjorde vad som förväntades eller när de gjorde precis tvärtom.
Centrala i berättelsen ar tvillingsystrarna Inez och Elsie, och deras respektive barn Susanne och Björn. Jag måste erkänna att jag under första halvan av boken har svårt att hålla isär vem som är vem, och i vilken tid det utspelar sig, eftersom kapitlen rör sig mellan personerna och årtiondena. Det finns inte bara en utan flera smärtsamma hemligheter i människornas liv, och en efter en rullas de upp ur de drabbades minne. Det är en styrka att personskildringarna i sig är så intressanta att jag inte känner tvånget att bläddra snabbt för att se vad som hände och hur.
Liven tvinnas om varandra; tvillingarna Inez och Elsie, syskonen/kusinerna Susanne och Björn. Beslutsamhet, styrka, ambitioner, framgång och moderskärlek följer inte raka linjer mellan generationerna utan speglas och studsar i de inblandades toppar och dalar. När boken slutar har jag ändå fått en genomgripande bild av hur några människoliv har formats, störts och räddats av dem som varit närmast, och alla fyra står mig nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar