Inspirerat pianoplink från Johan Graden plus falsettoner skapade med stråke av Jon Fält på percussion inleder första låten. När resten av bandet ansluter - Hanna Paulsberg på saxofon, Nils Berg på basklarinett, tenorsaxofon och flöjt, Kansan Zetterberg på kontrabas och Tobias Wiklund på trumpet och kornett - blir det först i en samstämd minimalism som sedan bär iväg åt olika håll av musikerna. Tobias Wiklund hinner byta den finstämda kornetten till en trumpet som får låta medvetet burkig.
Sedan ger han sig ut alldeles själv i något som låter som psalmsång och gospel. Musiken svingar sig mot himlen i en låt där tystnaden är lika viktig som tonerna. Sedan lockas kollegorna upp från golvet där de gömde sig, till en låt med mjuk men dansant rytm, som bitvis låter som vinjetten till Blackadder! Låtarna varierar i tempo och stil men är ofta centrerade kring en unison, repetitiv minimalism som musikerna på scenen gör mycket bra. Så börjar Jon Fält spela en rytm på ett instrument som ser ut som en halv vattenmelon, och fortfarande spelande vandrar bandet ut på led för en välförtjänt paus.
Är det samma låt de sedan vandrar in till för samma set? Medan de äntrar scenen spelar de en repetitiv slinga som växer ut till en hel låt med rik klang - litet grand låter det som vågor eller i alla fall vågformer i musiken. Tobias Wiklund visar så vilken skicklig musiker han är i en låt med ett virtuost och vackert intro på kornett. Först därefter kommer kvällens enda mellansnack, en kärleksfull berättelse om att vi alla har vingar och en uppmaning till oss i publiken att träna oss på att se dem hos varandra! Den nya skivan Inner Flight Music är en hyllning till att vi alla är universums väsen och har otroligt mycket kraft i oss . Det är fint sagt och jag tror att många redan kände det av det vi fått höra under kävllen. Så fortsätter konserten med musik som har litet folkton, litet Louisiana-känsla. Som extranummer får vi en låt som är en ljuvlig villervalla. De uppradade musikerna spelar nästan samma melodi, men inte helt likadant, och det ger en fin känsla av att man kan planera, men det blir aldrig exakt som man tänkt, och det är också bra.
2 kommentarer:
Fin recension! Önskar jag hade kunnat vara på plats men lyssnar iaf ikapp just nu på Wiklunds underbara nya skiva. Hoppas på fler chanser att se dem (vilket all-stars-gäng!) och att skivan kanske materialiserar sig i fysiskt form snart
Tack, roligt att höra! Av dem jag pratade med på konserten förstod jag att det finns en hel del som följer allt Tobias Wiklund tar för sig, och det förstår jag för musiken är fantastisk!
Skicka en kommentar