Ghost Funk Orchestra på Fasching

Så snart de sex killarna i Ghost Funk Orchestra äntrat scenen slår de igång de sitt starka funk-sound. Från Stephen Chens barytonsaxofon kommer bra melodislingor. Så ansluter de båda sångerskorna Romi Hanoch och Camellia Hartman för nästa låt, vars namn undslipper mig. Tacknämligt börjar bandets grundare Seth Applebaum då mellansnacket och ger oss några låtnamn - Scatter heter nästa, och där hamnar saxen och trombonen, hanterad av James Kelly, i ett lekfullt bråk mot varandra. 

Tempot sjunker men inte energin i det sugande gunget och sången i låten Why. Den följs av Blockhead som har ett långt och intensivt trombonsolo, och den lätt retsamma texten 

I see your lover's missing again

Where could he be this time?

På scen hör vi mindre av sextiotalssoundet som båda låtarna har på plattan A New Kind Of Love (2022), men livekänslan väger upp det mycket väl. 

Plattan Ode to escapism kom ut 2020 och färgades av den lugnare men litet frustrerade sinnesstämningen när spelningar och turnéer fick ställas in, till exempel Drop Me A Line som har ett fint långsamt gung. Så blir det dags för låtar från den senaste skivan, A Trip To The Moon (2024), där To The Moon! med sitt litet mer psykedeliska sound låter som musik till en lätt flummig skräckfilm. Så sticker bandet emellan med en osläppt låt! Det är en introspektiv ballad med insprängda partier av mer intensiva musikaliska utbrott. Det här är något som Ghost Funk Orchestra gör bra; lugna låtar som växlar till högre energi och hårdare stil i några takter och sedan tillbaka igen, som i balladen As The Seasons Change.

En av bandets första låtar, Boneyard Baile från 2016, svängade skönt av steel guitar-soundet som är ovanligt tillbakahållet. Så går sångerskorna och blåsarna av scenen och kompet fortsätter att jamma medan hela bandet presenteras, tills brasset kommer tillbaka för en ny brawl, och sångerskorna smyger in för att sedan få hela bandet att resa sig och leverera mer dansant funk: Your Man's No Good, ochWalk Like a Motherfucker med sina intrikata harmonier. Det är inte slut där, vi får två extranummer från 2020-plattan inklusive en riktigt hård funkig avslutning med King of Misdirection.