De luftiga novellerna i samlingen Tre dagar innan ger oss många vackra sommardagar ur ett barns synvinkel, de där sommardagarna som aldrig verkar ta slut men där något som inte går som man vill ändå kan irritera och oroa. Vi vet att i utkanten av barnens värld är kriget på väg att bryta ut, eller har kanske redan gjort det. Vi kan också undra om alla unga huvudpersoner kommer att överleva. En del kanske till och med är målet för krigshandligarna.
I berättelsen September 1939 är det faktiskt skönheten i de tidiga höstdagarna som står i fokus, fastän kriget nu gör sig påmint varje dag i form av sirener och flygplan som dånar över himlen. Mot slutet av boken kommer en novell som liknar ett av nittonhundratalets formexperiment, med ett oväntat möte på gatan som upprepas i olika berättarstilar. Men den lekande prosan som aldrig riktigt kommer till saken rör sig uppenbart i cirklar kring den verkliga katastrofen, den som man inte vågar tala om av rädsla för att ingen vill lyssna.
Vi vet att många av andra världskrigets överlevare möttes av just den oförståelsen eller viljan att inte veta, som gjorde att flyktingar efter andra världskriget behövde tala så som Mira Teeman gör: sakligt och tydligt, men ändå inte om just det som bränner. Mellan raderna i Teemans klara prosa går det att läsa sig till livsöden som är på väg att kastas om, kanske till och med kastas bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar