Den tredje boken jag läser i Iain M. Banks inflytelserika bokserie ger inte heller ett uttalat inifrån-perspektiv av Culture. Huvudpersonen Zakalwe är en person som rekryterats av Culture och utför uppdrag åt dem, men väljer att inte inlemmas helt. Efter ett tag börjar han gå sin egen väg och arbeta delvis i andan av Culture, men något steg längre och med mer fördömande och mindre förstående attityd än Culture brukar uppvisa. Det är kanske inte så lyckat. Parallellt med handlingen som fortskrider kronologiskt framåt, möter vi Zakalwe i en serie tillbakablickar som istället hoppar kronologiskt bakåt. I de scenerna är han (ibland bokstavligen) djupt nere på botten och/eller inbegripen i stridshandlingar som inte verkar gå mot någon bra upplösning. I ögonblicken av störst fara väntar han på att bli räddad av en Culture-kapsel. Det är inte alltid som den kapseln kommer när han önskar det som mest.
Ytterligare en aspekt av Cultures filosofi och argument mot dem dyker upp i berättelsen. Culture är emot terraformning. Varför då? Även de som är fullvärdiga medlemmar kan ifrågasätta det.
När bokens andra huvudperson Diziet Sma och hennes ledsagande drönare Amtiskaw-Skaffen söker upp Zakalwe för ett nytt viktigt uppdrag är han trött på stridandet. "No soldiering" nämner han som villkor. Men hans militära kunskaper har alltid varit det som efterfrågats främst. I den baklänges genomlysningen av hans liv kommer vi närmare det såriga minne som han vill täcka över genom att tvinga sig vidare i livet. Det var nog så att de taktiska militära kunskaper han förskaffat sig genom årtiondens strider på olika mark hade behövts som bäst i just det första slag då han ännu inte kunde väga långsiktiga konsekvenser mot kortsiktiga vinster.
Fler böcker av Iain M. Banks:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar