Kapitlen växlar mellan huvudpersonerna. Barndom, kärlek, äktenskap, egna barn - den eviga framåtrörelsen som (nästan) alla lever igenom ser olika ut för varje generation och för varje person. Oron för frånvarande familjemedlemmar är intensiv under andra världskrigets påtagliga fara, särskilt som man inte kan nå varandra via telefon. Algeriet står för ljuset och tryggheten att återvända till. Men Francois som växer upp ger sig ut i världen, och efter hand följer resten av familjen efter. Han till USA, föräldrarna och systern till Argentina, så tillbaka över Atlanten, till olika världsdelar och länder vilket gör det svårare att besöka varandra. Barbara som blir Francois' hustru kommer från ett kyligare klimat både vad gäller familjeliv och geografi.
Mitt i boken föds dottern Chloe, den enda vars kapitel berättas i jag-form och som kan ses som författarens alter ego. Dock är det inte hon som tar mest plats i boken, snarare Francois men ännu mer hans syster Denise, hon som aldrig gifte sig. Familjens period i Buenos Aires med större ekonomisk frihet låter historien uppehålla sig vid de intrikata detaljerna i den unga Denises prövande vägar till en originalitet och självständighet som alltid kommer att vara beroende av familjens och blandad med sorg, men som inte desto mindre är fängslande.
Nedslagen i historien görs med något decenniums mellanrum, med levande miljöskildringar och djup inlevelse i erfarenheterna hos personen i fokus. Kommentarer och minnen i nutid ger ledtrådar till vad som hände däremellan och ofta en annan aspekt på saker som beskrevs ur en annans synvinkel. Viktiga relationer skaver och irriterar, de krävande dragen i någons personlighet framträder i andras ögon, ibland lika mycket i deras egna, och man kan inte alltid känna sympati med dem eller deras egna ursäkter för sina tillkortakommanden.
Claire Messuds språk är vackert, inte överdrivet ornerat för sin egen skull utan för att vara noggrant i alla beskrivningar. Den första halvan av boken är en serie av ganska ordinära om än välskrivna familjeskildringar. Det är i den andra halvan som bilden kompliceras på ett mycket givande sätt, då karaktärerna och historien hunnit presenteras och förstås. Ju mer som läggs till i historien, desto mer nyanserad blir den. När slutet kommer vet vi att en bok inte kan dokumentera en människas hela liv, men att det är gott att vi fortsätter att försöka.
Böcker av Claire Messud:
The Last Life
The Hunters
The Emperor's Children
The Woman Upstairs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar