Innan livet knappt hunnit börja stacks hon ihjäl, Sigrid på Solberga prästgård. Även för fostersystern Elsalill som med blotta förskräckelsen överlevde rånmordet på familjen är livet som hon känner det slut. Drömmarna om ett lyckligt liv på ett slott som hon delade med Sigrid kommer att grusas i ett liv som fiskrenserska i Marstrand.
Peter Nordahl inleder operan Herr Arnes Penningar med en lång ouvertyr som orkestern spelar sittande bland gungande vågor. Dramatiken är stark redan från början, när Sigrid berättar om den otäcka dröm som förebådar vad som kommer att hända familjen. Elsalills glada, oskyldiga blick på världen grumlas när hon får se sin fostersyster huggas i hjärtat och dö, och de hårt arbetande fiskrenserskorna är snabba med att hänga på henne ett blodigt förkläde för att dra in henne i arbetsstyrkan innan tårarna hunnit torka.
Men där finns ju en stilig man, Sir Archie som tillsammans med vännen Sir Reginald och hundra soldater skall återvända till Skottland när islossningen låter skeppen lämna hamnen igen. När Elsalill och Sir Archie möts växer det fram en stark men ödesdiger förälskelse. Deras duett har litet Danny Elfman-känsla men med undertoner som är kusliga på riktigt. För Sir Archie är en av de två männen som mördade Elsalills familj, och när hon berättar att hon inte såg mördarnas ansikten fylls han av blandade känslor - atttraktion, oro för att bli avslöjad, till och med ånger och en önskan att gottgöra sitt brott genom att ge Elsalill ett lyckligt liv. Och Elsalill längtar efter att lämna sorgen bakom sig och få komma till ett fint slott i Skottland.
Dock är hinnan mellan liv och död tunn i den här berättelsen, särskilt för Sigrid som vill - och inte vill - uppmana Elsalill att söka rättvisa för de mördade. I nedblodad nattsärk och mörkt hängande hår tvistar hon först med sig själv - varför ligger det på henne att gå igen och tvinga sin fostersyster att hämnas, de är ju båda unga flickor som borde få slippa sådana tunga bördor. Tvekan och skräck känner också Elsalill när hon ser, hör och känner sin älskade syster Sigrid från andra sidan graven. Sagan blir rikare av att den lyfter fram allas tvivel inför sina egna handlingar, och låter oss se hur såväl Elsalill som Sir Archie köpslår med sina samveten för att kanske ändå få välja kärleken och den enklare vägen till ett liv i rikedom.
Den välbyggda scenografin manar enkelt fram snöfall över Marstrand, den pressande närheten till havet, och masten på båten som inte kan kasta loss. Musiken är stark, dramatisk och personlig från scen till scen, och de ypperliga sångarna och musikerna framför den med stor inlevelse. Det är fint att Selma Lagerlöfs fantastiska berättelse om Herr Arnes Penningar gestaltas så väl på operascenen.
 |
| Foto: Mats Bäcker |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar