Som vandringssägner att förfasa sig över sprider de sig, berättelserna om helikopterföräldrar och bortklemade unga vuxna. Nu verkar det vara en dylik familj som Alejandro Leiva Wenger ställer på scenen i pjäsen Nattvak. Resan till den prestigefyllda konferensen ställer Alice in för att kunna följa med sonen Elvin till utvecklingssamtalet han skall ha på sitt jobb. Överbeskyddande är bara förnamnet till hur Alice pysslar om och stängslar in sin hemmaboende son. Han som är så smart och skötsam - behöver hon verkligen lägga sig i alla detaljer i hans liv?
Elvin är visserligen fortfarande skör efter den svåra olyckan han var med om för något år sedan, men Alice övervakar honom i så hög grad att även pappan Noa tycker att hon överdriver. I familjens närhet finns vännen Vera som Noa kan diskutera sina farhågor med... och också har ett förhållande med. Vera är en fast punkt av normalitet men också en kil som hotar att slå sönder familjen.
När Elvin blir kär i Ellen på jobbet och vill flytta ihop med henne rusar Alice beskyddarinstinkt upp i högvarv. Hon börjar avslöja vidden av Elvins svåra skador och rehabilitering - eller gör hon det? Det är inte riktigt samma historia som de olika personerna får höra, och ju längre handlingen fortgår, desto mer osäkert blir det vad som är sanning.
Då och då under första halvan av pjäsen lider handlingen och replikskiftena av att vara för överlastade och samtidigt banala, men allt eftersom motsägelserna blir fler och förvirringen hos de inblandade tilltar blir det en styrka. Det beror till stor del på inlevelsen hos Magdalena Eshaya som spelar Alice. Även den av alla så uppmärksammade Elvin spelas fint av Odin Romanus. Kring det snurrande matbordet utspelar sig ett spännande drama på mer än liv och död.
 |
| Foto: Ola Kjelbye |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar