The Decameron

Giovanni Boccaccios Decamerone från 1300-talet är en rik källa till förståelse för hur man levde under den tiden, också vad som roade människor då, och dessutom mycket underhållande i sig själv. Att TV-serien The Decameron tar namnet av detta historiska verk, men bara litet av innehållet, går att förlika sig med till en början men blir efter hand rejält irriterande. Den spännande ramhandlingen får vi i 2024 års version: ett antal unga ädlingar flyr pestens Florens för en villa på landet. Men redan där tar filmatiseringen sin egen väg, när det inte är ungdomarnas framberättade historier utan deras egna intriger som blir fokus för handlingen.

Nåväl, snygga ungdomar i historiska kläder som pippar och intrigerar medelst rapp nutida dialog i anakronistiska situationer har gjort succé i serier som Bridgerton och My Lady Jane, så låt oss ge The Decameron en chans. Det finns mycket humor i de första avsnitten: förväxlingar mellan husfru och tjänarinna, en kysk ung hustru som håller på att förgås av åtrå medan hon försöker hålla sig till Guds ord, en stilig man som ofta går barbröstad och fångar allas blickar, frustande svettiga sexualakter som till slut kommer till stånd, och så den desperata ungmön som försöker iscensätta ett bröllop med husets ägare trots att han tyvärr har dött i pesten. Dialogerna är hetsiga, och komiska snillen som Tony Hale och Saoirse-Monica Jackson håller tempot högt, tillsammans med övriga skådespelare.

Halvvägs igenom serien tillstöter dock komplikationer för gruppen, och då tyvärr också för stämningen och komiken. En stilla stund då alla församlade minns sina kära som dött i pesten eller på annat sätt ger en aning om hur man tillfälligt hade kunnat styra in på en mer seriös väg för att sedan återuppta skojandet. Men istället splittras historien till delar där handling och ton går åt olika håll, och i det sista avsnittet börjar alla bete sig riktigt konstigt och tvärt emot sina initiala karaktärer. Så synd! Då hjälper det inte att man i sista scenerna får höra några av de överlevande framföra lösryckta meningar ur Boccaccios ursprungliga berättelser.