Solrosor ser ut att trotsa fysikens lagar med sina stora, tunga huvuden på starka men höga och smala stänglar. De ser nästan mänskliga ut, med ett stort runt ansikte som en betraktare lätt fyller med känslor, beroende på om blomman nickar med sitt huvud eller står rakt och stolt. Artipelags utställning I Follow the Sun inleder med några verk från de senaste åren, flera just kommissionerade för utställningen. Edith Silberg målar stilleben där de många blommorna känns levande med sprakande färger och lena kronblad, men också litet trassliga som att de tar stor plats, kräver mycket omvårdnad och ändå aldrig uppnår den där perfekta rundheten. Och är det inte Edvard Munchs Skriet vi ser speglad i glasvasens fot? Men vi kommer att se i alla andra verk att det är just de här skavankerna och de vissnande poserna som ger solrosorna originalitet och skapar ett intryck hos åskådaren.
Tal R målar tavlor där solrosorna blivit stiliserade entiteter; cirkeln av bruna blommor i mitten är stor och lika mörk som bakgrunden, och de gula bladen är små och kantiga som en drottnings krona. I en tavla får mittcirkeln växa tills den tar upp halva bilden.
Clara Gesang-Gottowt går åt andra hållet när hennes solrosor steg för steg löses upp i ett dis och blir till något nytt. Så länge färgen går i gult kan man känna igen solrosorna, även om de blivit fluffiga, men de blir luddigare och luddigare och till slut har de tagit sig rosa nyanser och börjat flyga fritt som irrbloss.
Klara Kristalovas solrosskulptur har fått ett vänligt ansikte och ler mot oss betraktare.
Anselm Kiefers solrosor tränger sig ut ur alla springor mellan travade lådor - var kommer de ifrån och varifrån får de sin livskraft?
Från år 1967 är Piero Gilardis matta av solrosor i polyuretan, lika klar i färgerna och välkomnande efter mer än femtio år!
Två av Lena Cronqvists flickor håller i varsin solros. En av dem tittar trotsigt ut mot världen. Den andra har en mer hoppfull min, men beroende på från vilket håll du ser så döljs hennes ansikte av blomman i hennes händer.
Olle Baertling som senare valde att måla tavlor vars motiv och färgskalor uttryckligen skulle vara så olika naturen som möjligt, har också under en period fångat solrosor i en rabatt, vilka lyser i det mörklagda rummet.
Strax intill hänger en stiliserad återgivning av Ferdinand Legèr, där de bruna blommorna i mitten reducerats till ett fyrkantsmönster, bladen runt omkring blivit till fartränder på ett rymdskepp i en serietidning, och den karakteristiska gula färgen istället placerats på blommans bakgrund.
Emil Nolde odlade också solrosor och porträtterade dem, tillsammans med människor, som sköra och sårbara, som något man bör vara varsam med.
Gerry Johanssons många foton av solrosor i snö eller mot korrugerad plåt, i Nebraska eller i Sverige, gör dem än mer antropomorfa, slitna av livet. Mer liv och hopp om liv är det istället i Thomas Struths avbildningar - en av dem ser ut som ett klassfoto där några elever redan är på väg bort ur formationen.
Sist kan man låta sig förundras över Michael Anchers tavlor, inte minst där en flicka bär närmast ett ymnighetshorn av solrosor och andra blommor i lätt varierade former och färger, själv med gulblont hår och klädd i blus och kjol som harmonierar med den fantastiskt generösa och frodiga buketten.
2 kommentarer:
Spännande och vackert tema! Artipelag har jag fortfarande att se fram emot att någon dag besöka...
Det är väldigt trevligt att ta båten genom skärgården dit eller hem därifrån, och kaféet brukar ha bakelser som matchar årets utställning!
Skicka en kommentar