Cootie är enorm redan som bebis, och växer upp till att bli dubbelt så stor som alla andra men med normala proportioner på kroppen i övrigt. Familjen håller honom gömd för världen och förklarar att mycket av vad han ser på TV är dåligt, som till exempel den där Bing Bang Burger som han ser reklam för hela tiden. Men är man nitton år gammal så är man nyfiken på världen utanför, och till slut blir Cootie sedd av grannarna och tar sig ut i kvarteret. Förvåningen över den reslige unge mannen blir stor, men han välkomnas in i gänget. Att få vänner känns underbart för Cootie, lika skönt som att lyssna på musik och i synnerhet bas i bilhögtalare på högsta volym. Han förklarar det väldigt fint:
Bass can help you feel the inside of yourself and the rest of the world too. And friendship is like bass.
Boots Riley gav oss den smarta och originella filmen Sorry To Bother You där verkligheten kunde ändra form efter handlingen, och det händer också i TV-serien I'm a Virgo. Den store Cootie måste vika ihop sig för att få plats i vanliga rum, och när han får en liten Bing Bang Burger i sin stora hand undrar man hur han kan äta sig mätt varje dag. Men låt oss inte fastna i det utan vandra vidare i kvarteret. Flora, som Cootie blir förälskad i, har en egen underlig superkraft och i några scener får vi se hur det var för henne att växa upp med den och försöka hantera den.
En TV-serie har mer tid än en film till att berätta brett om människorna och händelserna. Det gör I'm a Virgo litet spretig ibland, men ger oss också den nästan hjärteknipande berättelsen om The Hero. För i världen finns en superhjälte, The Hero, som Cootie också känner till och gillar efter att ha läst om honom i serietidningar. Men just det som Cooties familj var oroliga för händer: Cootie blir utmålad som den ultimata skurken och The Hero står nu inför sitt största hot, tänker han.
Serien I'm a Virgo rör sig inom en stadsdel utan att visa något av världen utanför. Det bidrar till dess sköna sago-känsla men gör också att historien blir mindre engagerande och trovärdig när den vill ta sig an stora problem - energibristen i kvarteret och kapitalismen som idé. Kan händelserna göra något verkligt avtryck i hela världen när de håller sig inom några kvadratkilometer? Det är bättre att inte tänka på det utan låta sig ryckas med av de skönt absurda händelserna kring Cootie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar