Western Lane av Chetna Maroo

De tre systrarna närmare sig de tidiga tonåren, när man skall börja komma på vem man själv är och vad man kan göra i världen. Det är alltid svårt när en mamma dör, men på tröskeln in i vuxenlivet är förvirringen redan stor, och att hantera sin sorg och en pappa som inte kan hantera sin sorg är extra svårt. 

Det finns kvar en delad kärlek i familjen: intresset för squash, att spela själv och att prata om de skickliga indiska spelarna och de gånger de överraskande vann över topprankade spelare. Yngsta dottern Gopi, vår berättare, har en talang för spelet som pappan fortfarande har energi att vårda. Stunderna på squashcentret på Western Lane innebär dock inte att far och dotter kommer närmare varandra. Avståndet är fortfarande lika stort. Men squash blir ett fokus i livet för Gopi, och inte minst det trevande intresset för den äldre pojken Ged som hon ibland spelar mot. Fast de långa samtalen mellan Gopis far och Geds mor skaver för Gopi.

Gopis far missar sina uppdrag att reparera vitvaror åt vänner och släktingar och trots att storasyster Mona gör sitt bästa faller hemmet i djupare oordning. Farbror Pavan och faster Ranjan kommer på besök från Edinburgh och ordnar upp för familjen, men det är oroande att de vill att en av systrarna flyttar hem till dem.

Chetna Maroos prosa är återhållen, och å ena sidan uppskattar jag att den inte skriver ut Gopis känslor för tydligt, då vi förstår att de delvis är ett mysterium även för henne själv. Men sparsamheten med bakgrundsinformation och förklaringar i ögonblicket gör att det inte alltid framgår vilken känsla - oro, lycka, förundran - som väcks i Gopi av en detalj i handlingen. Dock kan det säkert vara så att andra läsare befinner sig på samma våglängd som Gopi och Chetna Maroo och har större utbyte av boken Western Lane.