Alla tänker på sex. Oftare än vi vill medge. Opassande sex, i opassande situationer. "Tänk dig att alla i publiken är nakna" är rådet man ger till nervösa talare. Det rådet behöver inte Marnie, hennes tankar är redan där. När hon står inför vänner och släktingar på föräldrarnas guldbröllopsfest för att hålla tal kommer tankarna och bilderna: alla nakna, alla mitt i sexaktern med varandra - mamma, pappa, bästa väninnan, huller om buller. Hon springer rakt ut, bort från stressen och skammen och på en buss till London. Till sin stora lycka får Marnie bo hos jättesnälla kompisen Shereen - i hennes garderob, men i London får man vara glad för det.
I den anonyma storstaden kan man leva ut sina fantasier utan att råka göra det med någon som känner ens mamma, som i den skotska småstaden hon kommer från. Kanske kan Marnie bli kvitt sina tvångstankar genom att följa upp dem? På en klubb för lesbiska träffar hon en snygg tjej, Amber, och de går hem till henne. Men de krånglande tankarna dyker upp även där och förstör för dem båda. Fast Marnie får ändå chans på ett jobb, på det progressiva magasinet Ethel där Amber jobbar.
Tänka på sex gör ju alla hela tiden, som sagt, och det är det också vad några vänner försöker säga till Marnie som tröst. Men för henne är det uppskruvat till max och ännu mer, för tankarna som tränger sig på gör henne så illa till mods att hon ibland inte kan kontrollera sig. Bit för bit får hon brottstycken till hjälp att hantera det - inte lösa allt, som hon önskar - och hon får också stöd och sympati av dem hon vågar öppna sig för. Men inget går enkelt, för precis som för oss andra är det många som bär på egna problem och inte alltid kan säga eller göra det som behövdes bäst för stunden.
Parallellt med Marnie följer vi bland annat Charlie, som just klarat av ett år som nykter. Han kan vara stark och hjälpsam för Marnie, men möter mikroaggressioner och besvikelser i sitt eget liv när han själv just håller på att finna fotfäste. Joe Cole som spelar honom gör ett fantastiskt jobb när han låter en antydan till smärta dra över Charlies ansikte särskilt i stunder när han vill dölja den.
Många brittiska TV-serier är pärlor från början till slut; intressant handling, skickliga skådespelare, god regi, karaktärsutveckling. Pure är inget undantag, och den låter Marnies komplicerade liv även fyllas av den där energin av att vara är ung, nyinflyttad i en stor stad med många möjligheter, lätt att få nya vänner och fest varje helg. Det finns mycket att skratta åt och njuta av i serien, samtidigt som man tillsammans med Marnie lär sig mer om hur hon kan hantera just sin variant av OCD, och att hon har vänner som bryr sig om henne även om hon flippar ut ibland.
Länk till Rose Cartwright som berättar om hur hon skrev Pure baserat på sitt eget liv
I den anonyma storstaden kan man leva ut sina fantasier utan att råka göra det med någon som känner ens mamma, som i den skotska småstaden hon kommer från. Kanske kan Marnie bli kvitt sina tvångstankar genom att följa upp dem? På en klubb för lesbiska träffar hon en snygg tjej, Amber, och de går hem till henne. Men de krånglande tankarna dyker upp även där och förstör för dem båda. Fast Marnie får ändå chans på ett jobb, på det progressiva magasinet Ethel där Amber jobbar.
Tänka på sex gör ju alla hela tiden, som sagt, och det är det också vad några vänner försöker säga till Marnie som tröst. Men för henne är det uppskruvat till max och ännu mer, för tankarna som tränger sig på gör henne så illa till mods att hon ibland inte kan kontrollera sig. Bit för bit får hon brottstycken till hjälp att hantera det - inte lösa allt, som hon önskar - och hon får också stöd och sympati av dem hon vågar öppna sig för. Men inget går enkelt, för precis som för oss andra är det många som bär på egna problem och inte alltid kan säga eller göra det som behövdes bäst för stunden.
Parallellt med Marnie följer vi bland annat Charlie, som just klarat av ett år som nykter. Han kan vara stark och hjälpsam för Marnie, men möter mikroaggressioner och besvikelser i sitt eget liv när han själv just håller på att finna fotfäste. Joe Cole som spelar honom gör ett fantastiskt jobb när han låter en antydan till smärta dra över Charlies ansikte särskilt i stunder när han vill dölja den.
Många brittiska TV-serier är pärlor från början till slut; intressant handling, skickliga skådespelare, god regi, karaktärsutveckling. Pure är inget undantag, och den låter Marnies komplicerade liv även fyllas av den där energin av att vara är ung, nyinflyttad i en stor stad med många möjligheter, lätt att få nya vänner och fest varje helg. Det finns mycket att skratta åt och njuta av i serien, samtidigt som man tillsammans med Marnie lär sig mer om hur hon kan hantera just sin variant av OCD, och att hon har vänner som bryr sig om henne även om hon flippar ut ibland.
Länk till Rose Cartwright som berättar om hur hon skrev Pure baserat på sitt eget liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar