Det kan vara dåligt att vara morfars favorit, om man samtidigt är tjänstepiga i huset där ens mor växte upp innan hon rymde med en stilig man som sedan lämnade henne som fattig änka. Casiopea gör sina många plikter men med ett trots som lyser igenom allt hon säger och gör, och det retar kusinen och arvtagaren Martín ännu mer. Han lagar så att hon inte får följa med på strandutflykten hon har längtat efter. Men ensam i huset försöker sig Casiopea på att öppna den mystiska kistan som står i morfaderns sovrum. I den ligger benknotor som magiskt samlar ihop sig till guden Hun-Kamé, men också lämnar en benflisa i Casiopeas vänstra hand som kan leda till undergång för dem båda.
Genom förräderi och magi halshögg Vucub-Kamé sin bror Hun-Kamé och förpassade honom till kistan för att regera ensam i Xibalba, underjorden. Några av hans kroppsdelar förvaras på andra ställen och nu måste Hun-Kamé ge sig ut för att finna dem, hela sig själv och ta tillbaka makten från sin bror. Casiopeas liv hänger på att han lyckas, för benskärvan i hennes arm kommer att döda henne om den sitter kvar för länge. Genom den tar Hun-Kamé av hennes kraft, men samtidigt blir han därför mer mänsklig och mindre gudalik, vilket också är farligt.
Tiden och platsen är 1920-talets Mexico, både på landsbygden och i stadens brus, och det är intressant att se den frambrytande moderniteten i detaljer i berättelsen. Men fokus ligger med rätta på de gudar, demoner, trick och kraftmätningar som huvudpersonerna möter och utför. Allra mest intressant blir det när berättelsen till slut rör sig ned i det svårbegripliga och farliga landskapet i Xibalba. Vid det laget är uppgiften inte längre lika entydig. Såväl Hun-Kamé som Vucub-Kamé är dödsgudar, så vad vinner Casiopea och världen på att stötta den ena mot den andra? Hun-Kamé själv har färgats av sina intryck från människoriket och är inte heller densamme som från början.
Silvia Moreno-Garcia har tagit viktiga element ur den Mayanska mytologin och från dem skapat en underhållande och inte alltför deprimerande berättelse om en kamp om liv och död mellan två dödsgudar och de människor de använder som brickor i sitt spel. Det är intressant att få se glimtar av en annan världsberättelse och de äventyr som kan utspela sig där.
Genom förräderi och magi halshögg Vucub-Kamé sin bror Hun-Kamé och förpassade honom till kistan för att regera ensam i Xibalba, underjorden. Några av hans kroppsdelar förvaras på andra ställen och nu måste Hun-Kamé ge sig ut för att finna dem, hela sig själv och ta tillbaka makten från sin bror. Casiopeas liv hänger på att han lyckas, för benskärvan i hennes arm kommer att döda henne om den sitter kvar för länge. Genom den tar Hun-Kamé av hennes kraft, men samtidigt blir han därför mer mänsklig och mindre gudalik, vilket också är farligt.
Tiden och platsen är 1920-talets Mexico, både på landsbygden och i stadens brus, och det är intressant att se den frambrytande moderniteten i detaljer i berättelsen. Men fokus ligger med rätta på de gudar, demoner, trick och kraftmätningar som huvudpersonerna möter och utför. Allra mest intressant blir det när berättelsen till slut rör sig ned i det svårbegripliga och farliga landskapet i Xibalba. Vid det laget är uppgiften inte längre lika entydig. Såväl Hun-Kamé som Vucub-Kamé är dödsgudar, så vad vinner Casiopea och världen på att stötta den ena mot den andra? Hun-Kamé själv har färgats av sina intryck från människoriket och är inte heller densamme som från början.
Silvia Moreno-Garcia har tagit viktiga element ur den Mayanska mytologin och från dem skapat en underhållande och inte alltför deprimerande berättelse om en kamp om liv och död mellan två dödsgudar och de människor de använder som brickor i sitt spel. Det är intressant att få se glimtar av en annan världsberättelse och de äventyr som kan utspela sig där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar