Edgar Allan Poes novell Huset Ushers fall är kort men fylld med spänningsskapande scener, från det första intrycket av huset självt över den tryckta stämningen till det grymma slutet: allt beskådas och berättas av mannen som besöker sin gamle vän Roderick Usher och hans syster Madeline, båda svaga, oroliga och förvirrade. Operan som Claude Debussy påbörjade för över hundra år sedan och nu fullbordats av belgiska Annelies Van Parys har lagt till en extra person, en läkargestalt som är drivande i handlingen.
 |
| Foto: Nadja Sjöström |
En extra huvudperson och omskrivningar i handlingen kan vara till hjälp när man flyttar en historia från bok till scen, men det är besynnerligt att se den ljusa, öppna scenografin och till den här gotiska skräcknovellen. Torra trädgrenar skymtar utanför fönster och dörrar, men det hade varit ännu mer passande att låta hela huset vara mörkt, trångt och tryckande. Lika förbryllande är kostymvalen; läkaren bär en 1980-talsblandning av vitt och pasteller, och vännen har en grungerutig skogshuggarskjorta. Kan det vara den uttalade samtidskritiken (mot Trump och MAGA) som gjort att man snubblat ut åt det här hållet? Det är bara syskonen Usher som ser någorlunda tidlösa ut i sina kläder.
Alla sångare är goda - Olle Persson som Vännen, Rickard Söderberg som Läkaren, Ola Eliasson som Roderick Usher och Alexandra Büchel som Madeline Usher. Männen har egentligen inte så mycket att göra i operan förutom att sjunga, men plågade Madeline har desto mer att spela ut, och det gör hon väl. Vitsminkad och hålögd ser vi den från början dödsdömda Madeline darra av oro, krampa i dödsryckningar, sträcka sig mot något som inte kan rädda henne och så gå under en sista gång.
Den otäcke Läkaren talar om att han skall göra huset Usher stort igen, men han är också den som driver på ångesten och lockropen från döden. Vart är det han vill driva huset Usher till storhet, i dödsriket? Den intensiva slutscenen är lika kuslig som tomrummet den lämnar efter sig.
Länk till Folkoperans sida om Usher
 |
| Foto: Mats Bäcker |
3 kommentarer:
Ett bra initiativ att göra opera av E.A. Poe, och skådespelarna gör bra ifrån sig, men som sagts här tidigare är dekoren och kostymering (endast rökrocken var ok) inte bara dålig utan den rentutav motarbetar musiken och skådespelarnas insatser att skapa stämning. Obegripligt illa - varför?
Tilläggas kan de tv-apparater som ställts ut på scen och loopar filmer med virvlande vatten och rasande hus som kunde varit kusliga, men de hade behövt bearbetas en del, som det var nu så skänkte dessa övervägande soliga filmer inte mycket mörker till pjäsen.
Jämför gärna med den fantastiska Dracula-operan häromsistens på Operan ...a
Ja, i Dracula kunde de verkligen skapa stämning, mitt på Operans stora scen.
Skicka en kommentar