tisdag 19 februari 2019

Gilbert & George på Moderna Museet

Ack, så skenet kan bedra. De propra äldre herrarna i kostym du ser i gathörnet kan vara egensinniga konstnärer som tjusat en hel (väst)värld. Eller hängivna homofiler som gärna blottar sina rumpor och för in "fuck" i såväl ord som bild i samtidens finrum, eller i fallet med Gilbert & George, både och. Sedan de möttes på Saint Martin’s School of Art på 1960-talet har de varit ett par och samarbetspartners i konstutövandet, med den uttalade filosofin att göra konst av det som människan roas av.


De pikanta verken med sexuellt innehåll är det vi sett mest av paret på senare år, men Moderna Museets utställning visar några få verk från 1970-talet med mer modesta motiv; från en pub, naturbilder till råga på allt, och drinkar. Det senare verket utgörs av foton uppsatta till att forma ett stiliserat martiniglas. Metoden att sammanställa flera fotografier med var sina egna motiv till ett större verk fann de tidigt och har utvecklat sedan dess, både vad gäller teknik och format.

Det vi oftast ser sedan några årtionden är verk sammanpusslade av flera inramade bilder med var sin del av helheten; glansiga, i stort format och med grälla färger med svarta konturer. Påfallande ofta föreställer de konstnärerna själva, i sexuella poser, eller stiliserade penisar och rumphål. Humorn är påtaglig, och provokationen både finns och inte finns: motiven är så självsäkra och självklart framställda som om ingen skulle kunna tycka att det är fel med erigerade lemmar och exponerade anus. De båda männen har antingen neutrala ansiktsuttryck eller visar känslor som är tydliga poseringar av överraskning, rädsla eller vad som gäller.


Jag stannar till framför väggarna som täcks av ord, inte bilder. Där har konstnärerna valt ett ord och markerat det med färg i annars svartvita återgivningar av skandalrubriker ur skandalblaskor. När "boy" är temat läser vi rad efter rad om pojkar som mördats av sin styvpappa, stulit, blivit pappa vid fjorton års ålder och så vidare. Några rubriker är mer positiva, men tanken svindlar både av att det skulle vara samma pojke som varit med om allt, och att de olika sakerna har hänt med så många olika pojkar.


Förutom informationstavlor om konstnärerna själva och deras arbets- och livsstil har inte konsten någon närmare presentation. Det är synd, för även om tavlorna till stor del talar för sig själva och inte måste uttydas av någon annan är betraktaren så är det alltid bra att förstå sammanhanget. Det är roligt att gå runt i den snoppkatedral som byggts av Gilbert & Georges kyrkfönsterliknande jättetavlor, men det hade gärna fått vara litet mer än bara roligt.

Länk till Moderna Museets sida om Gilbert & George


Inga kommentarer: