Varje år väljer de deltagande konserthusen i European Concert Hall Organisation ut unga, begåvade musiker vilka sedan får turnera mellan de deltagande städerna till åhörarnas glädje. Från årets program hann jag höra stråkkvartetten från Frankrike, Quatour Arod. Innan de stiliga unga männen intog scenen gav oss cellisten, Samy Rachid, inlevelsefulla beskrivningar av verken som stod på programmet, vilket befäste intrycket av musikernas kärlek till musiken.
Först ut var Joseph Haydns Stråkkvartett i Ess-dur op 76:6 (1797-1798), där opus 76 är en serie av ambitiösa och nyskapande stråkkvartetter komponerade av en erfaren Haydn som visste vad han själv tyckte om, medan dock nummer sex inte hör till de mest spelade. Ensemblen visade sin skicklighet och sitt engagemang i det fina framförandet av den vackra musiken.
Det moderna verket som följde, Al Asr för stråkkvartett av Benjamin Attahir, startade i sirénliknande kraftiga bågar, men den vänlige Rachid hade lovat oss att musiken skulle mjukna, och det gjorde den. Man kunde bekräfta vad vår cellist-ciceron sagt, att Attahir skriver akademisk musik med inslag av arabiska klanger, men till stora delar lät det också för mig som moderna europeiska toner, där en lätt dissonans låter de omgivande harmonierna klinga desto mer tröstande.
Sista verket på programmet var Ludwig van Beethovens Stråkkvartett i C-dur (1806), den där första satsen inleds med en känslosam Andante con moto innan den övergår i en Allegro vivace. De unga musikerna fick tillfälle att visa sin virtuositet, vilket förstås aldrig är nog utan inlevelse och förståelse för musiken, och även den fanns där och gjorde stråkkvartetten till en skön upplevelse.
Det vackra tog inte slut där, för till extranummer fick vi Robert Schumanns ljuvliga Träumerei, arrangerad för stråkkvartett av Benjamin Godard. Jag tackar för den fina konserten och önskar den unga ensemblen all lycka i sin musikaliska framtid.
 |
| Foto: Marco Borggreve |
Det moderna verket som följde, Al Asr för stråkkvartett av Benjamin Attahir, startade i sirénliknande kraftiga bågar, men den vänlige Rachid hade lovat oss att musiken skulle mjukna, och det gjorde den. Man kunde bekräfta vad vår cellist-ciceron sagt, att Attahir skriver akademisk musik med inslag av arabiska klanger, men till stora delar lät det också för mig som moderna europeiska toner, där en lätt dissonans låter de omgivande harmonierna klinga desto mer tröstande.
Sista verket på programmet var Ludwig van Beethovens Stråkkvartett i C-dur (1806), den där första satsen inleds med en känslosam Andante con moto innan den övergår i en Allegro vivace. De unga musikerna fick tillfälle att visa sin virtuositet, vilket förstås aldrig är nog utan inlevelse och förståelse för musiken, och även den fanns där och gjorde stråkkvartetten till en skön upplevelse.
Det vackra tog inte slut där, för till extranummer fick vi Robert Schumanns ljuvliga Träumerei, arrangerad för stråkkvartett av Benjamin Godard. Jag tackar för den fina konserten och önskar den unga ensemblen all lycka i sin musikaliska framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar