Varken riddarna kring det Runda Bordet eller människorna omkring dem var så nobla som man skulle vilja tro. När Marie Phillips berättar om Kung Arthurs hov väljer hon att börja med Sir Humphrey. Hans plats är inte vid det Runda Bordet där hjältarna sitter, inte heller vid the Table of Errant Companions, där de riddare sitter som hoppas på att utföra ett stordåd och bli promoverade till det viktigaste bordet. Men vid det tredje bordet, the Table of Less Valued Knights, sitter de som misslyckats eller blivit för gamla och inte längre räknas till de främsta. Sir Humphrey har ett eget nederlag i bagaget, och han sitter vid det sämsta bordet med sorg och en längtan efter att få visa sig värdig igen.
Och den chansen får han helt oväntat. Camelots stora sal är tömd på riddare efter att en tronpretendent, visserligen med tveksam historia, lyckats locka en riddare att ta sig an uppdraget att hitta hans försvunna drottning. När Sir Humphrey sitter ensam kvar kommer en ny person med anspråk på hjälp från riddare; en kronprinsessa vars fästman rövats bort. Utan att säga något till Kung Arthur tar sig Sir Humphrey an uppdraget, och ger sig av med prinsessan Elaine och sin vapendragare, den inte så stora jätten Conrad.
Traditionerna är starka i de små engelska rikena där äventyren utspelar sig, och det är viktigt att en kronprinsessa gifter sig med en prins för att landet skall ha ett legitimt styre. Att de planerna ofta går på tvären av vad människorna själva vill, visar Marie Phillips med moderna twistar i berättelsen. Blandningen mellan riddartidens konventioner och kommentarer av nutida snitt är humoristisk och effektiv, även om en det då och då slinker in slanguttryck och liknande som känns alltför typiska för 2000-talet. Det är lätt att bli förtjust i the Lady of the Lake, som visar sig ha en intressant bakgrund och högre ambitioner än att leverera svärd ur sjöar.
Allteftersom handlingen fortskrider visar det sig att det första och det andra uppdraget har en hel del med varandra att göra, liksom med en tredje person som blandar sig in i handlingen, och komplikationerna blir både oroande och spännande. Boken har en lättsam ton som låter en läsare gissa att det kommer att ordna sig, trots en del allvarligare händelser. Utan att det känns långsökt kastar dock Phillips in några nya äss i leken, vilket tar handlingen i en oanad riktning.
The Table of Less Valued Knights är en rolig bok; aningen lättviktig trots att den tar upp tunga ämnen, men framför allt underhållande och läsvärd av den anledningen.
Och den chansen får han helt oväntat. Camelots stora sal är tömd på riddare efter att en tronpretendent, visserligen med tveksam historia, lyckats locka en riddare att ta sig an uppdraget att hitta hans försvunna drottning. När Sir Humphrey sitter ensam kvar kommer en ny person med anspråk på hjälp från riddare; en kronprinsessa vars fästman rövats bort. Utan att säga något till Kung Arthur tar sig Sir Humphrey an uppdraget, och ger sig av med prinsessan Elaine och sin vapendragare, den inte så stora jätten Conrad.
Traditionerna är starka i de små engelska rikena där äventyren utspelar sig, och det är viktigt att en kronprinsessa gifter sig med en prins för att landet skall ha ett legitimt styre. Att de planerna ofta går på tvären av vad människorna själva vill, visar Marie Phillips med moderna twistar i berättelsen. Blandningen mellan riddartidens konventioner och kommentarer av nutida snitt är humoristisk och effektiv, även om en det då och då slinker in slanguttryck och liknande som känns alltför typiska för 2000-talet. Det är lätt att bli förtjust i the Lady of the Lake, som visar sig ha en intressant bakgrund och högre ambitioner än att leverera svärd ur sjöar.
Allteftersom handlingen fortskrider visar det sig att det första och det andra uppdraget har en hel del med varandra att göra, liksom med en tredje person som blandar sig in i handlingen, och komplikationerna blir både oroande och spännande. Boken har en lättsam ton som låter en läsare gissa att det kommer att ordna sig, trots en del allvarligare händelser. Utan att det känns långsökt kastar dock Phillips in några nya äss i leken, vilket tar handlingen i en oanad riktning.
The Table of Less Valued Knights är en rolig bok; aningen lättviktig trots att den tar upp tunga ämnen, men framför allt underhållande och läsvärd av den anledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar