Sydamerikanska konstnärer är en blind fläck för mig, och därför är jag dubbelt glad över den stora retrospektiven över Joaquín Torres-García jag fick se på Museum of Modern Art i New York. Han föddes i Uruguay 1874, tillbringade mellankrigsåren i Europa och återvände sedan till Uruguay.
Flera av verken från hans tidiga karriär är avbildningar av människor och miljöer i mättade färger med tydliga konturer men ytor som ser mjuka ut, och en avsiktligt "platthet". Det är en tvådimensionalitet där hela motivet är skjutet fram till tavlans yta, så att den på ett sätt liknar en relief. Det, de mättade färgerna och den taktilt lockande ytan hjälper till att ge bilderna en mytologisk känsla; som att tavlan har ett (fysiskt) tungt och laddat innehåll.
Redan under tiden i de europeiska städerna började emellertid Torres-García arbeta på sin egen teori och stil. Han arbetade efter en dualism mellan abstrakt och konkret, som inte alls var någon motsättning utan en mycket fruktsam inställning.
I en varierande anda av reliefmålning presenterar Torres-García vardagsföremål noggrant inpusslade i rutor, kompositioner som tycks definiera ett nytt bildspråk eller till och med talspråk och levnadsregler. De gråtonade tavlorna kan likna hällristningar och hieroglyfer, eller ha mer djup och likna leksakslådor med fack för olika föremål.
Lådornas proportioner och skuggningar är vackra och fascinerande i sig, och många av Torres-Garcías tavlor fokuserar på bara dem och skapar sköna trompe l'oeil-effekter, som finns kvar även man stiger nära och ser penseldragen.
Joaquín Torres-García gjorde också böcker; handmålade och handskrivna bilder, berättelser och teoribyggen i unika konstverk. Den gedigna och välgjorda MoMA-utställningen visar upp flera av dem i glasboxar, med en sida uppslagen och möjlighet att bläddra igenom hela boken på en interaktiv display intill.
Det var mycket inspirerande att få bekanta sig med ett så intressant konstnärskap, och det var ett nöje att se den generösa och välplanerade utställningen på MoMA.
Länk till MoMAs sida om Joaquín Torres-García
Flera av verken från hans tidiga karriär är avbildningar av människor och miljöer i mättade färger med tydliga konturer men ytor som ser mjuka ut, och en avsiktligt "platthet". Det är en tvådimensionalitet där hela motivet är skjutet fram till tavlans yta, så att den på ett sätt liknar en relief. Det, de mättade färgerna och den taktilt lockande ytan hjälper till att ge bilderna en mytologisk känsla; som att tavlan har ett (fysiskt) tungt och laddat innehåll.
Redan under tiden i de europeiska städerna började emellertid Torres-García arbeta på sin egen teori och stil. Han arbetade efter en dualism mellan abstrakt och konkret, som inte alls var någon motsättning utan en mycket fruktsam inställning.
I en varierande anda av reliefmålning presenterar Torres-García vardagsföremål noggrant inpusslade i rutor, kompositioner som tycks definiera ett nytt bildspråk eller till och med talspråk och levnadsregler. De gråtonade tavlorna kan likna hällristningar och hieroglyfer, eller ha mer djup och likna leksakslådor med fack för olika föremål.
Lådornas proportioner och skuggningar är vackra och fascinerande i sig, och många av Torres-Garcías tavlor fokuserar på bara dem och skapar sköna trompe l'oeil-effekter, som finns kvar även man stiger nära och ser penseldragen.
Joaquín Torres-García gjorde också böcker; handmålade och handskrivna bilder, berättelser och teoribyggen i unika konstverk. Den gedigna och välgjorda MoMA-utställningen visar upp flera av dem i glasboxar, med en sida uppslagen och möjlighet att bläddra igenom hela boken på en interaktiv display intill.
Det var mycket inspirerande att få bekanta sig med ett så intressant konstnärskap, och det var ett nöje att se den generösa och välplanerade utställningen på MoMA.
Länk till MoMAs sida om Joaquín Torres-García
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar