När jag växte upp på sjuttiotalet var det lätt att bli överexponerad för Picassos verk. Han var och är sinnebilden för ett egensinnigt geni som tvingar världen att se med nya ögon. Visst var hans fantasifulla perspektiv intressanta för ett barn, men jag kunde aldrig riktigt ta till mig hans verk, som tycktes rita bort harmonin i de realistiska proportionerna.
In i vuxen ålder har jag inte direkt undvikit Picassos verk men inte heller sökt dem. Men senast i somras var jag på en fin mindre utställning med hans skulpturer i Kristinehamn, och på den stora utställningen på Museum of Modern Art går det att se Picassos utveckling inom skulptur, och hur väl hans verk gör sig i tre dimensioner.
_________________________________________________________
Muséet har lånat in verk från flera håll för den stora utställningen, som presenteras generöst med välskrivna texter och ännu mer information i audioguiden som kan lånas utan kostnad. Några byster från nittonhundratalets första år är influerade av konst från Afrika och Oceanien, och i de grova ansiktsdragen kan man se hur den kubistiska synen får sin början. I Still Life With Guitar från 1912 använder han sig av negativ rymd istället för att traditionellt låta skulpturen fylla upp en del av rymden. Från den tiden härstammar också ett halvdussin absintglas som MoMA lyckats föra samman så man kan se hur djupt individuella de alla är.
Pablo Picasso arbetade mer med skulptur i olika perioder, och förändrade hela tiden sina motiv och metoder. Under tiden 1927 till 1931, då han arbetade på ett monument till den franske poeten Apollinaire, skapade han sirliga skulpturer med mindre synbar tyngd än man annars förknippar med hans verk. Woman In The Garden (1929-30) är ett exempel från den tiden, inte utan humor.
1930 och några år framåt, när Picasso skaffat en skulpturverkstad i Boisgeloup, framställde han till en början skulpturer med kubistiska tendenser men istället rundade former som skapar sexuella laddningar i anletsdrag och andra detaljer.
När andra världskriget startade gjorde Picasso några readymades, som ger känslan både av att man behövde hålla till godo med vad man hade i bristtider, och av en längtan efter mening även i de mest vardagliga tingen. Ett exempel är The Venus of Gas från 1945, en del plockad från en gasugn.
Under efterkrigstiden, då Picassos två yngsta barn föddes, skapade han verk som tycks influerade av skulpturer från tusentals år tidigare, ofta med en gravid kvinnokropp som motiv. Barnens uppväxt blev en ny inspiration, till exempel i den charmerande och imponerande Little Girl Jumping Rope, för evigt i ett skutt en bit ovanför marken.
Under sina sista tio år formade Picasso originella porträtt i metallplåt, ofta med hustrun Jacqueline som inspirationskälla. Hans sista skulptur är en fantastisk syntes av skönhet och humor, då han låter Jacquelines drag smälta samman med deras afghanhunds huvud.
MoMAs stora utställning av Picassos skulpturer är ett stort nöje att besöka, inte alls så krångligt att komma till som hemsidan kan antyda, och väl värd se om man har lyckan att vara i New York.
Länk till MoMAs sida om Picassos skulpturer
In i vuxen ålder har jag inte direkt undvikit Picassos verk men inte heller sökt dem. Men senast i somras var jag på en fin mindre utställning med hans skulpturer i Kristinehamn, och på den stora utställningen på Museum of Modern Art går det att se Picassos utveckling inom skulptur, och hur väl hans verk gör sig i tre dimensioner.
_________________________________________________________
Muséet har lånat in verk från flera håll för den stora utställningen, som presenteras generöst med välskrivna texter och ännu mer information i audioguiden som kan lånas utan kostnad. Några byster från nittonhundratalets första år är influerade av konst från Afrika och Oceanien, och i de grova ansiktsdragen kan man se hur den kubistiska synen får sin början. I Still Life With Guitar från 1912 använder han sig av negativ rymd istället för att traditionellt låta skulpturen fylla upp en del av rymden. Från den tiden härstammar också ett halvdussin absintglas som MoMA lyckats föra samman så man kan se hur djupt individuella de alla är.
Pablo Picasso arbetade mer med skulptur i olika perioder, och förändrade hela tiden sina motiv och metoder. Under tiden 1927 till 1931, då han arbetade på ett monument till den franske poeten Apollinaire, skapade han sirliga skulpturer med mindre synbar tyngd än man annars förknippar med hans verk. Woman In The Garden (1929-30) är ett exempel från den tiden, inte utan humor.
1930 och några år framåt, när Picasso skaffat en skulpturverkstad i Boisgeloup, framställde han till en början skulpturer med kubistiska tendenser men istället rundade former som skapar sexuella laddningar i anletsdrag och andra detaljer.
När andra världskriget startade gjorde Picasso några readymades, som ger känslan både av att man behövde hålla till godo med vad man hade i bristtider, och av en längtan efter mening även i de mest vardagliga tingen. Ett exempel är The Venus of Gas från 1945, en del plockad från en gasugn.
Under sina sista tio år formade Picasso originella porträtt i metallplåt, ofta med hustrun Jacqueline som inspirationskälla. Hans sista skulptur är en fantastisk syntes av skönhet och humor, då han låter Jacquelines drag smälta samman med deras afghanhunds huvud.
MoMAs stora utställning av Picassos skulpturer är ett stort nöje att besöka, inte alls så krångligt att komma till som hemsidan kan antyda, och väl värd se om man har lyckan att vara i New York.
Länk till MoMAs sida om Picassos skulpturer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar