Gilead av Marilynne Robinson

John Ames är skröplig och döende, men hans älskade son är bara sju år gammal. Den åldrade pastorn vill skriva ett brev till sonen för att berätta om sig själv och om saker han önskat att han kunnat vara med och berätta under uppväxten. Kanske hoppas han att sonen skall vilja bli pastor som han själv; i vilket fall som helst är hans tro stark och personlig och har stor plats såväl i hans eget liv som i berättelsen.

Pastor John Ames börjar sin historia med fadern och farfadern, en tråd som går ända bak till 1800-talet, slaveriet och amerikanska inbördeskriget. De båda männen var också pastorer i sina dagar, men alla tre skiljer sig åt i karaktären och i utövandet, och det skapar problem i relationerna och till slut en brytning mellan fadern och farfadern.

En av bokens förtjänster är att den beskriver troende inte som en klonad skock av ja-sägare, utan som individer med olika sätt att hantera teologi, vardagspraktik och prövningar. På samma sätt visar den hur sorg och problem kan växa fram även utan onda intentioner; det behövs ingen ogärningsman för att skapa missförstånd och avstånd mellan vänner. Men i berättelsen finns dock en person som är det närmaste att komma en bov, Jack Boughton, äldste son till bäste vännen som är pastor i en annan församling, döpt efter John Ames själv. Robinson beskriver mycket fint hur John Ames genom hela livet kämpat med sina känslor för att älska den ofta felande Jack på ett kristet, förlåtande och inneslutande vis, och hur han nu kämpar för att finna ord som inte skall låta ihåliga utan ärliga och välkomnande, när Jack trevande närmar sig med moraliska frågor.

Något som är slående med boken är att alla huvudpersoner är män, män som har djupa relationer till varandra. Kvinnor finns med som funktioner till männens känslor och handlingar; att behöva gömma familjens livsmedel så att inte svärfadern skall skänka bort dem, att dö ung och bli en tagg i hjärtat för någon resten av livet. Men boken lånar sig inte till mappning mot Bechdeltestet, för den förmedlar intrycket att detta är en blind fläck för berättaren själv, John Ames. Inte ens den älskade men mystiska hustrun som kom in och lyste upp hans liv på ålderns höst; inte ens för henne kan han berätta om det han skriver till sin lille son, och inte tycks han ha tagit sig tid att lära känna henne och förstå vad hon varit med om innan de möttes. Hon blir ett större mysterium och det lockar ännu mer att få veta hennes öde tack vare det här utelämnandet. Tack och lov är det ju hon som gett titeln åt Robinsons senaste roman, Lila, och familjen Boughton står i centrum för boken emellan, Home. Människorna i den lilla staden Gilead förtjänar att tecknas i alla sina nyanser, speciellt av någon så klarsynt som Marilynne Robinson, och jag ser fram emot att läsa de efterföljande böckerna.