På foton av de vackra och välkända monumenten - Pont Neuf, Eiffeltornet, Sacre Coeur - sitter lysande rödkantade pilar. Där, där och där är sprängladdningar apterade. När broarna och järnvägsstationerna sprängs kommer Seine att svämma över och miljoner människor kommer att dö. Det är augusti 1944 och den nazistiska ockupationen av Paris vacklar: motståndsrörelsen är aktiv, de allierade närmar sig och förstärkningen av de tyska arméerna har fastnat på vägen. Men Führern vill inte dra sig tillbaka från Paris utan att hämnas och förstöra: Paris skall raseras.
De nazistofficerare som är på plats i Paris växlar ledigt mellan tyska och franska; de är inte enbart främlingar i staden, de har vuxit upp med grannlandet Frankrike, dess kultur och dess världsberömda huvudstad i blickfånget. Att krossa Paris är inte bara en simpel gest av hämnd av en besegrad ockupationsmakt, det är att förstöra en viktig del av Europas kultur och historia. Hur skall man kunna stoppa skeendet?
Diplomatie är originaltiteln på Volker Schlöndorffs film Mannen som räddade Paris, efter en pjäs skriven och fint adapterad av Cyril Gely. Huvudrollerna i detta kammarspel innehas av general von Choltitz (Niels Arestrup), med det slutgiltiga ansvaret för sprängningarna, och Raoul Nordling (André Dussollier), en svensk diplomat som vill stoppa förstörelsen av staden han älskar och lever i.
Det är två olika mål och två olika principer som ställs mot varandra. Generalen har sin armé och sitt land i ryggen, är van att utföra order och sätter sin karriär och sitt liv på spel om han skulle tveka. Monsieur Nordling måste använda sin diplomatiska skicklighet och erfarenhet för att så tvivel om handlingens riktighet, för att inte tappa modet och ge upp när generalen blankt vägrar, för att veta vilken taktik som fungerar vid vilken sinnesstämning, och för att välja rätt ord i varje ögonblick.
Handlingen utspelar sig till största delen i ett och samma rum, ett hotellrum omgjort till von Choltitz kontor, med utsikt över staden vars öde står på spel. Scenerna från andra delar av staden är knappt nödvändiga; handlingen i det slutna rummet är så tät och engagerande, och varje replik vägd på guldvåg. De båda skådespelarna är genuina i minsta blinkning. Mannen som räddade Paris är en otroligt spännande och sevärd film.
Börje har också skrivit en gedigen recension av filmen.
De nazistofficerare som är på plats i Paris växlar ledigt mellan tyska och franska; de är inte enbart främlingar i staden, de har vuxit upp med grannlandet Frankrike, dess kultur och dess världsberömda huvudstad i blickfånget. Att krossa Paris är inte bara en simpel gest av hämnd av en besegrad ockupationsmakt, det är att förstöra en viktig del av Europas kultur och historia. Hur skall man kunna stoppa skeendet?
Diplomatie är originaltiteln på Volker Schlöndorffs film Mannen som räddade Paris, efter en pjäs skriven och fint adapterad av Cyril Gely. Huvudrollerna i detta kammarspel innehas av general von Choltitz (Niels Arestrup), med det slutgiltiga ansvaret för sprängningarna, och Raoul Nordling (André Dussollier), en svensk diplomat som vill stoppa förstörelsen av staden han älskar och lever i.
Det är två olika mål och två olika principer som ställs mot varandra. Generalen har sin armé och sitt land i ryggen, är van att utföra order och sätter sin karriär och sitt liv på spel om han skulle tveka. Monsieur Nordling måste använda sin diplomatiska skicklighet och erfarenhet för att så tvivel om handlingens riktighet, för att inte tappa modet och ge upp när generalen blankt vägrar, för att veta vilken taktik som fungerar vid vilken sinnesstämning, och för att välja rätt ord i varje ögonblick.
Handlingen utspelar sig till största delen i ett och samma rum, ett hotellrum omgjort till von Choltitz kontor, med utsikt över staden vars öde står på spel. Scenerna från andra delar av staden är knappt nödvändiga; handlingen i det slutna rummet är så tät och engagerande, och varje replik vägd på guldvåg. De båda skådespelarna är genuina i minsta blinkning. Mannen som räddade Paris är en otroligt spännande och sevärd film.
Börje har också skrivit en gedigen recension av filmen.
 |
| Verklighetens Raoul Nordling framför en plakett till hans ära |
7 kommentarer:
Tack för bra referat. Den måste jag förstås se.
Tack, det hoppas jag att du gör! Jag tror att du kommer att tycka om den.
Jag lockas också till biografen på grund av din recension- den här filmen känns faktiskt som ett måste!
Bra, Ingrid, du kommer säkert också att gilla den!
En mycket intressant och välspelad film som visar att den tyske befälhavaren hade många skälatt spränga Paris i bitar. Tänkvärd.
Såg filmen idag, verkligen sevärd. Skådespeleri på hög nivå.
Jag blir lite nyfiken på verklighetsbakgrunden eftersom jag håller på att läsa Beevor & Cooper: Paris efter befrielsen 1944-49. Här nämns bara i en kort mening på sid 52 att Raoul Nordling "fick till stånd ett eldupphör med von Cholitz". Inte ett ord om någon övertalning om att skona Paris.
Nordling har tydligen också skrivit en memoarbok med samma titel som filmen. Antar att den kan vara källan till historien.
Vilket sammanträffande att du läser om samma händelser! Berätta gärna om du hittar mer information om vad Nordling verkligen gjorde. Av plaketten på bilden att döma var det ju ändå inte småpotatis.
Skicka en kommentar