St. Lucy's Home for Girls Raised by Wolves av Karen Russell

Ibland när man var barn kunde det kännas som att det verkligen fanns spöken, varulvar, och en magi som vuxna höll på med när barnen inte såg. I Karen Russells noveller är det barn som är huvudpersoner, och vi får se världen med deras ögon. I en del av berättelserna finns verkligen det övernaturliga, som i titelnovellen, där erfarna nunnor tar hand om halvvuxna flickor som  vill markera territorium i sovsalarna och bita systrarna i anklarna. I andra historier är det barnens längtan efter det ovanliga som driver dem in i händelser de inte räknat med.

En av mina favoritberättelser är Lady Yeti and the Palace of Artificial Snows, där två pojkar får uppleva en av vuxenvärldens ritualer som är både spännande, skrämmande och svårbegriplig. En annan pärla är Out to Sea, om två bröder som försöker hitta sin döda systers via ett par snorklingsbrillor som tycks visa fiskspöken. Jag tycker om att Russell låter barnen uppleva svåra känslor som svartsjuka, skuld, rädsla för att bli utstött och ren skräck. Ändå är hon alltid på deras sida och skildrar dem med sympati.

På de 20-30 sidor som varje novell varar hinner man egentligen inte lära känna huvudpersonerna. De har personligheter, men inte så utmejslade, så man kan lätt sätta sig själv i deras skor. Mer detaljrika är skildringarna av miljön och vad som händer. Det är också så att det händer mer än man väntat sig; på några sidor vänder novellen och utvecklar sig åt ett annat håll än den började som. Och ibland går det inte mot något lyckligt slut utan snarare något konstigare och jobbigare, så att läsaren kan undra om det skall gå att ta sig vidare därifrån. Ändå känns de inte oroväckande eller otillfredsställande, utan som goda berättelser från en verklighet nära vår.

Fler böcker av Karen Russell:
Vampires in the Lemon Grove
Swamplandia!