Dan Wolgers har redan tidigare visat konstverk laddade med kristen symbolik. Jag minns en utställning för några år sedan (men inte var eller när...) med verk skapade av trasiga vardagsföremål som bättre än mycket annat kunde illustrera händelser ur Biblen. En urtavla blev ett bekymrat men kärleksfullt ansikte, ett helt och ett avbrutet stolsben blev armar uträckta till en omfamning.
I sin nya utställning på Galleri Magnus Karlsson befinner sig Wolgers, enligt titeln, I Olivlunden, alltså tillsammans med Jesus under hans sista skräckfyllda natt innan korsfästelsen. I galleriets andra rum finns fem porträtt skapade av Wolgers ansikte tryckt mot dammiga glasskivor. Resultatet är groteska profiler med stora upptryckta näsor, öron och läppar, och ögon i dunkel. Faktiskt inte helt olikt ansikten i folkmassor på tavlor av tidigare seklers konstnärer som inte var rädda för att måla scener ur Jesu liv med djupaste allvar.
De fem porträtten har namn efter män som var med Jesus denna sista natt: Jakob, Johannes och Petrus, lärjungarna som inte förmådde hålla sig vakna medan Jesus bad i ångest, Judas som förrådde honom, och Malkos, översteprästens tjänare vars öra Petrus högg av i desperat försvar av sin mästare. Alla fem är ofullkomliga människor som ändå är viktiga i påskberättelsen och som vi minns tvåtusen år senare.
I samma rum som de fem finns Jesus - i form av änden av ett blyrör som förts genom väggen och hamrats fast. Det sitter så pass högt upp att man inte kan roa sig med att titta igenom det. Och var slutar det? I första rummet, men där har verket namnet Maria Magdalena, den fallna kvinnan som smorde Jesus med olja innan han dog/kröntes till kung över dödsriket. Att smörja blivande kungar med olja gjordes i Gamla Testamentet endast av profeter.
Att Kristus och ännu en ofullkomlig människa sitter ihop som ett stycke får mig att tänka så här: en samlare kan inte "köpa" bara "Jesus". Hen kommer även att få med sig Maria Magdalena, en människa som vi. En påminnelse om att det inte går att bara tycka om Jesus, vara privatreligiös och samtidigt glömma bort att se och möta sina medmänniskor, hur jobbiga och "fel" man än tycker att de är.
De tankarna har jag med mig när jag ser verket Corpus Christi, en "pratbubbla" på ben. Vid sista nattvarden uttalade Jesus instiftelseorden "Detta är min kropp som blir utgiven för er" - en gåva och en välsignelse för alla som vill ta emot. Helt profant liknar verket dock en modifierad ställning för galgar. Istället för ytterkläder kan man kanske hänga av sig sina bördor och sina synder där, om man är ångerfull. Men se då att andra människor har hängt sina bördor intill dina - du kanske till och med kan se dem mitt emot dig, genom "pratbubblan".
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om I Olivlunden
 |
| Dan Wolgers: Petrus |
I sin nya utställning på Galleri Magnus Karlsson befinner sig Wolgers, enligt titeln, I Olivlunden, alltså tillsammans med Jesus under hans sista skräckfyllda natt innan korsfästelsen. I galleriets andra rum finns fem porträtt skapade av Wolgers ansikte tryckt mot dammiga glasskivor. Resultatet är groteska profiler med stora upptryckta näsor, öron och läppar, och ögon i dunkel. Faktiskt inte helt olikt ansikten i folkmassor på tavlor av tidigare seklers konstnärer som inte var rädda för att måla scener ur Jesu liv med djupaste allvar.
 |
| Pieter Brueghel d.y. |
I samma rum som de fem finns Jesus - i form av änden av ett blyrör som förts genom väggen och hamrats fast. Det sitter så pass högt upp att man inte kan roa sig med att titta igenom det. Och var slutar det? I första rummet, men där har verket namnet Maria Magdalena, den fallna kvinnan som smorde Jesus med olja innan han dog/kröntes till kung över dödsriket. Att smörja blivande kungar med olja gjordes i Gamla Testamentet endast av profeter.
Att Kristus och ännu en ofullkomlig människa sitter ihop som ett stycke får mig att tänka så här: en samlare kan inte "köpa" bara "Jesus". Hen kommer även att få med sig Maria Magdalena, en människa som vi. En påminnelse om att det inte går att bara tycka om Jesus, vara privatreligiös och samtidigt glömma bort att se och möta sina medmänniskor, hur jobbiga och "fel" man än tycker att de är.
De tankarna har jag med mig när jag ser verket Corpus Christi, en "pratbubbla" på ben. Vid sista nattvarden uttalade Jesus instiftelseorden "Detta är min kropp som blir utgiven för er" - en gåva och en välsignelse för alla som vill ta emot. Helt profant liknar verket dock en modifierad ställning för galgar. Istället för ytterkläder kan man kanske hänga av sig sina bördor och sina synder där, om man är ångerfull. Men se då att andra människor har hängt sina bördor intill dina - du kanske till och med kan se dem mitt emot dig, genom "pratbubblan".
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om I Olivlunden
 |
| Dan Wolgers: Corpus Christi |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar