Jag tycker bäst om den första novellen, med samma namn som boken, där en man kommer för att hälsa på sin vuxna dotter. Perspektivet skiftar mellan dem, och visar hur de både kommer närmare och skiljs åt av avgrundsdjupa klyftor. Det är en berättelse som säger mycket på endast ett femtiotal sidor.
De tre sista novellerna har överskriften Hema and Kaushik och beskriver olika perioder i deras liv. Två av dem är skrivna i du-form, från den ena till den andra, vilket irriterar litet och gör speciellt den första svårläst. Men ändå innehåller de alla skeenden som berör mig djupt, fastän de är så återhållet skrivna, och att läsa alla tre i en följd gör mig delaktig i Hemas och Kaushiks livsöden från barndomen till vuxen ålder.
I den här samlingen, till skillnad från de två andra böcker jag läst, är det bara glimtvis som Jhumpa Lahiri låter noggranna miljöskildringar förklara inre tillstånd och vad som nyss hänt. Däremot spelar mat en större roll i flera av berättelserna, och fastän uppräkningarna av rätter på bordet är korta hinner de locka aptitligt och ge en aning om traditioner och minnen.
Det jag uppskattar och lockas tillbaka av är att Jhumpa Lahiri är en så god stilist som kan förklara fysiska och psykologiska tillstånd precist men känslomättat på samma gång.
Fler böcker av Jhumpa Lahiri:
Interpreter of Maladies
The Lowland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar