Jag vill väldigt gärna tycka om science fiction som skrivs i Sverige, men alla ingredienser i den här boken känns otillräckliga. Notiserna som skall vara nedslag i verkligheten är för knapphändiga, och något i formuleringarna gör också att de inte låter korrekta. Rent logiskt verkar också fakta tala emot varandra. Födslotalen går upp och alla blir rika för att barnen visar sig vara så bra arbetare att man får höga barnbidrag - men det är oklart hur barnens arbete organiseras. För barnen har farliga egenskaper och verkar bli farligare i större grupper, men ändå samlar man dem (undan från föräldrarna) och tränar dem, utan att några incidenter rapporteras. Det verkar också osannolikt att alla jordens länder går igenom samma cykler som Sverige. De korta rapporterna från Indien ger inte någon övergripande bild av tillståndet i världen.
Förutom koncentrationen på Sverige tycker jag också att fokuseringen på Rakel blir missriktad. Visst kan jag tänka mig att Bermann vill ge boken en människa med känslor att identifiera sig med och låta handlingen drivas framåt av, men de passager som skall ge Rakel personlighet har ingen större tyngd. De blir mer av tröttsamt medelklassgnäll på hur andra vill fira midsommar enligt tradition, och klumpiga formuleringar som "Elias och jag har tagit ut semester från våra stillasittande kontorsarbeten. Nu åker vi på roadtrip genom Frankrike utan någon särskild riktning eller något mål."
Nej, tyvärr tycker jag att Den nya människan brister på alltför många punkter. Jag hade önskat mig fler detaljer om barnen, fler beskrivningar av större skeenden i världen, mindre av Rakels inre liv, och att handlingen inte verkade ligga så i baktakt mot vad som redan borde ha hänt med de underliga nya barnen som aktörer på jordklotet, och större skicklighet i att knyta samman allt detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar