I Wiens MuseumsQuartier ligger flera stora muséer och några små utställningslokaler på rad. Man kan köpa biljetter som gäller till ett eller flera av muséerna, och jag slog till på en biljett till alla. Det visade sig att det jag började med, Leopold Museum, hade den mest varierade och intressanta samlingen av alla muséer jag besökte.
År 2012 firar Wien Klimt-år, till minne av Gustav Klimts 150:e födelsedag. När jag var i Wien första gången som tonåring var hans verk mycket viktiga för mig, eftersom de öppnade mina ögon för ett friare och ändå mer genomgripande förhållningssätt till konst. På samma sätt gjorde han för många av sina samtida, om än många var chockade och tog avstånd från hans sinnliga avbildningar.
Utställningen på Leopoldmuseum är väl upplagd. Från rum till rum berättas Gustav Klimts livs historia i lagom långa textstycken, illustrerat med utvalda verk och foton från Klimts liv. Och som en tråd genom alla salar ligger fyrahundra vykort och lappar skrivna av konstnären, de flesta av dem adresserad till den kära väninnan Emelie Flöge. Vissa dagar skrev han åtta brev till henne! Sådan tur att epost inte fanns på den tiden, för då hade vi inte kunnat se hur hans glada utrop väller över den lilla kortsidan, eller de fantasifulla motiven på korten han valde att skriva på.
Klimt och de många unga konstnärer som inspirerades av hans stil ville låta konsten och tankarna den förde med sig genomsyra hela samhället. I den intellektuella staden Wien där ideologiska diskussioner gick heta, var det alltså inte en världsfrånvänd gärning att vända sig till de sköna konsternas rike, utan tvärtom en uppmaning till öppenhet. Deras designer och motton mötte mycket kritik från dåtidens kritiker, men när man idag ser arkitekturen, den luftiga inredningen, designen från Wiener Werkstätte, och de böljande kläderna från systrarna Flöges modehus, är det svårt att inte önska sig hundra år tillbaka i tiden med en fiaker full av guldmynt att handla för. Rörelsen som själv kallade sig Secession för att den bröt med etablissemanget lyckades förena rena, raka linjer och svartvita geometriska mönster med en överflödande färgprakt, guld och svallande rörelse.
Leopold Museum berömmer sig av att ha världens största samling verk av Egon Schiele. Hans knotiga, skrevande människor var inget jag längtade efter att se. Men så glatt överraskad jag blev när jag fick se hans avbildningar av föremål och hus! Hans typiska buckliga stil och dämpade färgskala ger de här motiven kraft och en skönhet som lyser igenom det trasiga. För de ojämna linjerna och vinklarna i de tätt packade huskropparna, taken och fönstren gör att de visar byggnadernas förslitning bättre än en exakt avbildning. Och även huskomplexen som ser fattiga ut får värdighet när de ändå lyckas se vackra ut. En del myllrande samlingar av husrektanglar liknar till och med Gustav Klimts färgsprakande kompositioner, utan guldglans och klara färger, men ändå fulla av liv.
En specialutställning för året är trätrycken från Trieste, utförda av Rudolf Kalvach omkring år 1900. Trieste var en viktig hamnstad, och Kalvach gjorde många tryck med motiv från skeppen, hamnen och de som arbetade där. De visas i olika versioner av påmålad akvarellfärg. Trätryck var en metod som lärdes ut på Wiens konstskola, så i ytterligare en sal visas fler tryckta verk av Kalvach och hans samtida. Det är riktigt roligt att se de skämtsamma vykort och serierutor han skapade. (En trätrycksannons för Josef Meinls kakao påminde mig också om att gå in i nämnde herres butik och köpa kakor, te och choklad. Det gick inte på lika mycket som smyckena jag köpte då museibutiken så lägligt dök upp strax efter att jag lovat mig själv att börja bära lika vackra broscher som Emilie Flöge.)
Sammanlagt ger utställningarna en mycket god bild av Gustav Klimts liv och verk, den tid han verkade i och samspelet mellan honom och hans samtida konstnärskollegor. Jag är glad att jag hade den i tankarna under de följande museibesöken, och rekommenderar alla med minsta intresse för Wiens konstscen för hundra år sedan att besöka Leopold Museum!
Länk till Leopold Museum
År 2012 firar Wien Klimt-år, till minne av Gustav Klimts 150:e födelsedag. När jag var i Wien första gången som tonåring var hans verk mycket viktiga för mig, eftersom de öppnade mina ögon för ett friare och ändå mer genomgripande förhållningssätt till konst. På samma sätt gjorde han för många av sina samtida, om än många var chockade och tog avstånd från hans sinnliga avbildningar.
Utställningen på Leopoldmuseum är väl upplagd. Från rum till rum berättas Gustav Klimts livs historia i lagom långa textstycken, illustrerat med utvalda verk och foton från Klimts liv. Och som en tråd genom alla salar ligger fyrahundra vykort och lappar skrivna av konstnären, de flesta av dem adresserad till den kära väninnan Emelie Flöge. Vissa dagar skrev han åtta brev till henne! Sådan tur att epost inte fanns på den tiden, för då hade vi inte kunnat se hur hans glada utrop väller över den lilla kortsidan, eller de fantasifulla motiven på korten han valde att skriva på.
Leopold Museum berömmer sig av att ha världens största samling verk av Egon Schiele. Hans knotiga, skrevande människor var inget jag längtade efter att se. Men så glatt överraskad jag blev när jag fick se hans avbildningar av föremål och hus! Hans typiska buckliga stil och dämpade färgskala ger de här motiven kraft och en skönhet som lyser igenom det trasiga. För de ojämna linjerna och vinklarna i de tätt packade huskropparna, taken och fönstren gör att de visar byggnadernas förslitning bättre än en exakt avbildning. Och även huskomplexen som ser fattiga ut får värdighet när de ändå lyckas se vackra ut. En del myllrande samlingar av husrektanglar liknar till och med Gustav Klimts färgsprakande kompositioner, utan guldglans och klara färger, men ändå fulla av liv.
En specialutställning för året är trätrycken från Trieste, utförda av Rudolf Kalvach omkring år 1900. Trieste var en viktig hamnstad, och Kalvach gjorde många tryck med motiv från skeppen, hamnen och de som arbetade där. De visas i olika versioner av påmålad akvarellfärg. Trätryck var en metod som lärdes ut på Wiens konstskola, så i ytterligare en sal visas fler tryckta verk av Kalvach och hans samtida. Det är riktigt roligt att se de skämtsamma vykort och serierutor han skapade. (En trätrycksannons för Josef Meinls kakao påminde mig också om att gå in i nämnde herres butik och köpa kakor, te och choklad. Det gick inte på lika mycket som smyckena jag köpte då museibutiken så lägligt dök upp strax efter att jag lovat mig själv att börja bära lika vackra broscher som Emilie Flöge.)
Sammanlagt ger utställningarna en mycket god bild av Gustav Klimts liv och verk, den tid han verkade i och samspelet mellan honom och hans samtida konstnärskollegor. Jag är glad att jag hade den i tankarna under de följande museibesöken, och rekommenderar alla med minsta intresse för Wiens konstscen för hundra år sedan att besöka Leopold Museum!
Länk till Leopold Museum
8 kommentarer:
Tack för din rapportering från Wien. Jag kommer att ha nytta av den när jag ska resa dit i oktober.
Så bra att du reser till Wien! Jag hoppas att du har fler dagar till ditt förfogande än jag hade, för det fanns fler muséer jag gärna hade besökt! Fler rapporter kommer de närmsta dagarna, men det här var faktiskt höjdpunkten.
Så mycket du hann med i Wien! Jag blev jätteförtjust i hela museiområdet, och särskilt i Leopold Museum. När vi var där 2006 var hela området som en stor oas, med roliga möbler, bar och wifi som imponerade på oss då... Det var en lyckad kombination av klassiskt och modernt.
Efter att ha varit på några olika konserter med musiker i tidstypiska kläder är jag också lite kluven till det hela. På ett sätt görs hela musiken och framförandet av den till något musealt, och publik/turistfriande. Samtidigt, så länge det är just bra framfört så kanske det inte spelar så stor roll...
Härligt med kulturell påfyllning av lite mer kontinental art!
Det stämmer, det fanns utomhusserveringar och roliga plastkonstruktioner där barn kunde leka på den stora innergården, och det kändes skönt att komma genom portgångarna in dit!
För turister som inte är så fördjupade i klassisk musik utan vill höra de viktigaste styckena så är det ju bra att de får höra dem framförda av duktiga musiker. För musikstudenter är det säkert bra att få tillfälle att framträda för (väl betalande!) publik, så man kan ju inte önska bort de konserterna. Men det är ju bra att det verkar finnas andra alternativ, utan inkastare i sammetsrockar!
Det här var verkligen en intensiv men härlig resa, och jag har fått med mig många minnen och souvenirer hem!
Återigen tack för din utförliga rapportering från Wien. Nu har jag varit där några dagar och är inte besviken på något utom vädret (snö i oktober!). Hann tyvärr inte med någon musik men desto mer konst. Klimts 150-årsjubileum sätter sina spår på stan. Även bra utställningar på det jättelika Albertina som jag besökte för första gången.
Det var roligt att höra! Jag hade ju också dåligt väder; regn varje dag och en temperatur som växlade mellan litet för varmt och litet för kallt. Men då kunde man ju rädda sig in på muséerna! Det verkade som att det kommer och går nya Klimt-utställningar hela jubileumsåret. Jag ser fram emot dina berättelser om vad du har sett!
Märkligt så lika smak vi verkar ha! Vi får väl se om det blir någon bloggpost från Wien. Jag tycker din egen rapportering fyller behovet rätt så bra.
Tack för det! Men jag hoppas ändå på att få höra en del av dina intryck i alla fall!
Skicka en kommentar