Es geht uns gut av Arno Geiger

Mormodern Ingrid är död, och nu skall Philipp röja upp i det stora huset i Wien som han har ärvt. När han slår upp luckan  till taket är där fullt av duvor, flaxande duvor och fjädrar, dammande duvskit och döda fåglar i ett tjockt lager på golvet. När då-och-då-flickvännen Johanna anländer frågar hon varifrån kanonkulan i hallen kommer, men så vitt Philipp vet har ingen i familjen haft något svar på det. Så tyngt av historia är huset såväl som familjen som har bott där.

Nutid är 2001, när Philipp flyttat in i huset. Därifrån gör boken gör tillbakablickar till utvalda dagar i familjens historia, från 1938 fram till 1989 med ett par års mellanrum. Kapitlen fokuserar på en person i taget: Ingrid, Ingrids make Richard, deras dotter Sissi, hennes make Peter. Både i Ingrids och Sissis fall handlar det om hur de i rollen som hustru är fast i ett liv de inte kan förändra, med en make som lever sitt eget liv och inte verkar fästa större vikt vid vad kvinnan vid hans sida önskar. I Sissis fall förvärras dessutom situationen av att hennes föräldrar var emot hennes förhållande till Peter, och när hon valde honom skedde en brytning mellan henne och föräldrarna. Men tack och lov får vi lära känna männen i kapitlen som berättas ur deras synvinkel, och kanske var de inte så aningslösa och egoistiska ändå.

I nutid är det istället Philipp som är fast i ett förhållande som inte ger honom det han behöver. Johanna bor med sin make och deras barn, kommer förbi när hon själv väljer det med vaga löften om att lämna sin man. Eftersom hon ändå känner Philipp och vet hur opraktisk han är, har Johanna skickat två hantverkare för att hjälpa honom att röja upp i huset. Philipp blir nästan lika efterhängsen som en tioåring i sina försök att söka kontakt med hantverkarna och accepteras av dem som en jämlike i lika rejäla arbetskläder. I kapitel efter kapitel beter han sig mer och mer förvirrat. Som författare har han alltid arbetat i ensamhet. När nu huset med hans familjs historia börjar plockas sönder i sina delar, försöker han bena ut livsödena för att ordna och förstå dem, samtidigt som han själv förlorar fotfästet.

Ingrid har också läst och uppskattat Arno Geiger, och kan tyvärr meddela att Es geht uns gut finns på norska och danska men inte på svenska. Det är ju synd! För det Geiger ger oss är en fläta av fängslande historier, berättade med fin känsla för miljö och med psykologiskt djup. Jag hoppas att hans böcker snart blir översatta till svenska. Tills dess tänker jag läsa mer av honom på tyska.