Mor Courage på Orionteatern

Det behövs krig för att få ordning, säger den förste soldaten som kommer in på scenen. Men den ordning som kriget ger är ingen jag skulle överleva i. Det har alltid varit ett mysterium för mig hur människor klarar sig på att köpa och sälja saker när folk runt omkring varken har saker eller pengar. Men Mor Courage (Lena Strömdahl) frodas.

Foto: Martin Skoog

I sin blå husbil följer hon kriget, för hon har alltid något att sälja till armén. Men armén är inte bara intresserad av hennes skjortor och bröd. I hennes pan-europeiska barnaskara finns två stora pojkar och en flicka. Dem har Mor Courage lyckats hålla undan krig och överfall, men nu får värvarna syn på den äldste, Eilif (Richard Ahlman).

Mor Courage är en överlevare, en smart förhandlare och kommer blixtsnabbt på vad hon skall göra i alla situationer. Barnen har inte blivit lika klipska än, och deras mänskliga egenskaper kommer att leda dem in i armarna på mer hjärtlösa personer. Värvarna hetsar Eilif till att gå in i armén. Andre sonen Schweizerosten (Martin Hasselgren) är så dumsnäll och pålitlig att han får ta hand om arméns kassa. Men ett sådant hedersuppdrag blir ju en dödsfälla när övertaget vänder till motståndarnas fördel.

Bertolt Brechts pjäs är skriven med ett rakt och enkelt språk som förklarar vad som händer i varje scen och driver handlingen framåt. Det blir ingen tid till att stanna upp och känna efter vad som just har hänt, men den snabba rörelsen framåt är inte bara typisk för pjäsen utan även för Mor Courage och hennes liv. Ett undantag är den lilla stumma dottern Kattrin (Lydia Flores Garcia). Ordlös som hon är, är hon van att stå i bakgrunden när något viktigt händer, och uttrycka sina känslor med hela kroppen. Scenen när hon har fått tag i ett par röda skor och prövar sig fram i lekfullhet och kvinnlighet är rolig och rörande. Och när jag vant mig vid det raka språket njuter jag verkligen av hur Mor Courage charmar männen utan att sälja sig själv, och hur hon säger som det är när orättvisan spottar henne i ansiktet.

Den nakna spellokalen och den blå husbilen används till max för att ge känslan av att livet hänger på en tråd. Sälj till rätt pris, säg ett ord i rätt tid, tig även när hjärtat brister. Över betonggolvet löper skådespelarna i bakgrunden och ger känslan av att de är många fler än de faktiskt är. Alla i ensemblen spelar och sjunger väldigt bra och är mycket väl samspelta. Mor Courage på Orionteatern är verkligen sevärd.

Om man ser pjäsen på fredagar eller lördagar får man dessutom se det fina sångspelet Barnkorståget. Texten, en dikt av Brecht, ligger med i programbladet, och den är ganska naiv. Men när den framförs av en massa barn i smutsiga ansikten blir det inte bara hjärteknipande utan riktigt gripande.

Länk till Orionteatern