Baryton Anders Larsson
Mezzosopran Charlotte Hellekant
Piano Matti Hirvonen
Med sånger ur Des Knaben Wunderhorn inleddes söndagens Mahler-konsert. Anders Larsson sjöng med stor kraft, Charlotte Hellekant med lätt ansträngd stämma som dock blommade ut efter första sången. Tungrodda sångstycken kan ibland få en karaktär av intensivt springande på samma fläck; så även de första sångerna här. För att göra dem mer rörliga levde sig sångarna in i orden och lekte med varandra på scen. Nu är jag inte så förtjust i varken de lättsinniga texterna eller de glada melodierna. Däremot uppskattade jag den allvarliga och kusliga Der Tambourg'sell. Och genomgående var Matti Hirvonens lyriska pianospel ett mycket stort nöje att lyssna på.
Symfoni nr 4 i G-dur Finska Radions Symfoniorkester
Dirigent Sakari Oramo
Sopran Anu Komsi
Efter de tre tidigare symfonierna med uttalat tema, har den fjärde inget liknande, förutom en rörelse mot himmelsk lycka i den avslutande satsen. De inledande tonerna är något av det vackraste som skrivits, och Finska Radions Symfoniorkester spelar det så fint som verket förtjänar: lekfullt och dansant utan att tappa skärpa. Så nära en wienervals som musiken kan komma utan att lämna fyrtakten!
Till det krävande solopartiet i den sista satsen beträder Anu Komsi scenen och sjunger den sköna melodin och de trösterika orden så underbart! Jag kan bara hoppas att hennes röst bar sig ända ut i hela salen, för hon lät som ljuvligast i de svagaste pianissimona. Tillsammans med orkestern och dirigenten gjorde hon tolkningen av Mahlers gudomliga vision till en kristallklar upplevelse av skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar