En sliten artist som reser från småstad till småstad, sjunger sina gamla hits tillsammans med lokala band, träffar galanta damer och krökar sig till sömns - ja, det låter som ett genuint liv för en countrymusiker. Sån't är livet för Bad Blake (Jeff Bridges). Litet surt är det att Bads unge lärling Tommy Sweet (Colin Farrell) drar tiotusentals fans med sin poppigare form av country.
Jag har inte så svårt att tro på de småstadsgroupies som vill ha en bit av Bad som minne, men jag har litet svårare att tro på att smarta, söta småbarnsmamman Jean (Maggie Gyllenhaal) faller för hans whiskeydränkta charm. Men jag kan i alla fall tro på det tillräckligt för att tycka om den här filmen. Allra bäst tycker jag om scenerna med Bad och Wayne (Robert Duvall) som lyser av gammal, god vänskap. Fastän jag inte är förtjust i country, gillar jag också musiken så mycket att jag ett kort tag funderar på att köpa soundtracket. Det är ingen oförglömlig film, men en feelgood-film av bästa sorten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar