Filmen Julie & Julia skildrar hennes liv tillsammans med sin älskade make, på regeringsuppdrag i Frankrike. De spelas livfullt och kärleksfullt av Meryl Streep och Stanley Tucci, och man bör inte se filmen på tom mage. Fisken med gyllene frasig yta som serveras i första scenen får det att vattnas i munnen på mig. När Julia Child bestämmer sig för att inte bara äta den ljuvliga franska maten, utan även laga den, får hon kämpa hårt för att övervinna sin egen fumlighet och sin missnöjda franska fröken.
Det är en sak jag tycker så mycket om med hennes historia: hon ger inte upp fast hon är "fel", hon övar och övar och lär sig mer, hon blir faktiskt riktigt bra, men hon slutar aldrig att vara sig själv; stor, glad, litet fumlig och full av entusiasm. Och tack gode Gud för att hon kom till att skriva en kokbok med sina insikter, lättförståelig och användbar för dem som aldrig tidigare kommit i kontakt med det franska kökets grundlighet.
Parallellt med Julias historia berättas Julies historia. Julie Powell (Amy Adams) är en New York-bo i nutid som bestämmer sig för att under ett år laga alla rätter i Julia Childs nu klassiska kokbok. Och blogga om det! Ahh, litet igenkänning och klapp på axeln för oss med en egen skrivhörna på nätet. Fler än jag känner väl hur ens blogg är en blandning av dagbok, underhållning och uppmuntran för andra, och en anledning att inte ge upp ett projekt man startat. Och så en önskan om att många skall läsa vad man skriver, förstås.
En sak som slår mig när jag ser filmen är hur Julie Powell med sitt projekt sliter för att bli sedd och uppskattad av andra, medan Julia Child inte behöver anstränga sig för att bli älskad, tvärtom. Allt Julia gör gör hon av en inre drivkraft, och hennes genuina glädje gör henne därför mycket lättare att tycka om. Filmen drar inte stora växlar på det, men det är tänkvärt. Framför allt längtar jag efter att ställa mig vid spisen med en hög råvaror och några lediga timmar för att laga en riktigt god gryta.
10 kommentarer:
Den verkar mysig, typisk sån film jag borde se med mamma. ;)
Ja, den är härlig! Man blir glad och hungrig av den!
Jag tyckte oväntat mycket om den! Meryl Streep glänser!
Visst är hon bra! En stark personlighet ut i fingerspetsarna.
Vad kul! Jag ska gå och se den imorgon. Får se till att äta före alltså. /Therese
Ja, ät före! Hoppas du tycker om filmen!
Nu har jag sett filmen, och tyckte jättemycket om den! Jag förstår vad du menar med skillnaden mellan Julie och Julia. Men på ett sätt känner jag att jag har lättare att identifiera mig med Julie. Julia får verkligen allting att framstå som lekande lätt och så enkelt är inte alltid mitt liv. Men jag älskar hur inspirerad jag blir till att göra, ja, ungefär vad som helst. /Therese
Therese, jag förstår! Det stämmer att Julia hade speciella förutsättningar (makens jobb, livet i Frankrike, stöttande vänner), och det är svårt att skapa ur tomma intet. Jag känner igen mig i både Julie och Julia, men när jag tänker efter är jag ju som lyckligast när jag inte gör något för att imponera på andra, utan bara för att jag vill det.
Ja, jag blev också mycket förvånad över den här filmen. Jag förväntade mig att jag ev skulle gilla den men skämmas lite och tala tyst om det för att det skulle vara en småmysig feelgood-film utan så mycket innehål, men jag tyckte faktiskt den var mer än så. Gott hantverk ligger bakom den här filmen, goda skådespelarinsatser och ett genomarbetat manus och just skillnaderna mellan karaktärerna men hur matlagningen ändå blir någon sorts räddning för de båda, det gillar jag. Speciellt som det även för mig blev ett stort intresse först i vuxen ålder och min blogg lite började i samma ajnda, men snabbt urartade till mer av en bokblogg.;)
Just det, att ta sig tid till att laga god mat är viktigt! Dina egna bloggade recept är en god inspiration för mig och säkert många andra. :)
Skicka en kommentar