Den Girige med Kulleteatern

Skådespelare i små resande teatersällskap måste ofta spela flera roller för att täcka hela rollistan. Börjeteatern, som snart skall spela Molières Den Girige för publiken, har redan reducerat och trixat för att allt skall hänga ihop. Men strax innan ridån går upp måste de kasta sig in i ännu mer frenetiskt pusslande med rollbesättningar på grund av några avhopp i sista minuten. Annat som meddelas i sista minuten fast inte når fram till alla i ensemblen gäller den trasiga bänken på scenen, och det ödesdigra rekvisitavattnet som man INTE skall okynnesdricka av!

Föreställningen börjar! De två unga syskonen Elise och Cléante är förälskade på var sitt håll, men i Molières 1600-tal är det mycket som skall klaffa för att äktenskap skall komma till stånd, inte minst när man har en så snål far som Harpagon. Visst har han pengar men han vaktar över dem som en hök, och vill gärna öka förmögenheten genom giftermål - sitt eget och barnens. 

Handlingen i Molières pjäs fortskrider, varvat med virrvarret bakom scenen. Det var förut någorlunda säkert vilka i ensemblen som skulle spela kärleksparen, och därtill de många betjänterna i huset, men med reducerat manskap måste roller bytas mellan skådespelarna under pjäsens gång, ibland mitt under scenen, under blixtsnabbt bytande av lockiga peruker och distinkta dialekter.

De fyra skickliga skådespelarna i Kulleteatern, som spelar Börjeteatern som spelar Den Girige, är ytterst väl samspelade inte bara i de många jätteroliga scenerna, utan även i ögonblicken när allvaret lyser igenom. På alla plan och meta-plan hanterar de komiken: den som är inskriven i pjäsen, den som uppstår av de många kompromisserna på scenen, den som Börjeteaterns skådespelare känner av när något går riktigt snett. Och ändå hinner vi uppleva äkta känslor av andra slag: den stackars unga Mariannes motvilja och rädsla när den gamla Harpagon friar till henne, så innerligt spelat av Egon Ebbersten; de många fysiska plågor som stackars Zarah (Karolina Willebrand Vinnberg) utsätts för, Linda Kulles nyanserade minspel i alla roller hennes Camilla spelar, och så Börje själv (Jan Ärfström), som mystiskt nog bara har en enda roll i pjäsen.

 Foto: Pedja Simicevic

Parallellen mellan Börjeteaterns minimala budget och Harpagons snålhet är fyndig, och resultatet i form av de många kompromisserna och improvisationerna på scenen är snillrikt och fantastiskt roligt!

Länk till Kulleteaterns sida om Den Girige