Det är skönt att ha vänner man kan vara sig själv med, som känner en utan och innan och som man har gemensamma minnen med sedan flera decennier. Så är det för de tre paren som ses i Nicks och Annes hus - Kate och Jack, och Danny och Claude. Men... Nick har börjat känna sig instängd i äktenskapet, vilket är något som vännerna får reda på före Anne. Vad skall de göra? Vem skall de varna om vad som är på väg att hända?
TV-serien Fyra Årstider bygger på filmen med samma namn från 1981, och minsann om inte Alan Alda dyker upp därifrån, nu i rollen som Kates far. Ackompanjerat av Vivaldis likadant betitlade verk följer vi personerna - först sex, nu sju - genom väderskiftningarna under året. Nick lämnade Anne och dejtar nu den betydligt yngre Ginny. De övriga parens lojalitet slits mellan Anne och Nick samtidigt som tålamodet prövas av Ginny, okunnig om traditioner och insiderskämt och med egna idéer om vad som är kul.
Spänningen mellan Claude och Danny ligger på ett djupare plan, då Claude oroar sig över hur Danny negligerar sin hälsa och dessutom visar sig ha ljugit om ganska många saker, stora och små, för att förenkla sin tillvaro... på Claudes bekostnad.
Vi tittare kanske slappnar av tillsammans med Jack och Kate, det enda paret som inte verkar ha några fnurror på tråden. Men så enkelt är ju inte livet. Visst gör de båda små saker som irriterar varandra, och ibland också något stort och kanske oförlåtligt.
Fyra Årstider är en charmig och ofta rolig berättelse om problem som uppstår när man egentligen inte behöver ha några bekymmer för sin överlevnad från dag till dag. Men även i parens mer priviligierade situationer går det att känna igen sig i hur relationer till ens närmaste kan vara det jobbigaste av allt, men också det viktigaste av allt att hålla starka, och att acceptera varandras mindre fel om det goda ändå överväger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar