Det är maj 2020, i början av Coronapandemin när man inte säkert visste hur viruset smittar och inte heller hade verksamma botemedel. Hur hårt skall man hålla på de påbjudna reglerna för att minimera smittspridning? I småstaden Eddington har det redan blivit ytterligare en källa till groll mellan sheriffen Joe Cross och borgmästaren Ted Garcia och deras respektive följare. Sheriff Cross tar litet lösare på tvånget att bära mask, speciellt som han ser hur borgmästaren och hans anhang tänjer på andra regler när det passar dem.
Vi förstår att irritationen mellan Cross och Garcia har funnits där i åratal. Sheriff Cross är den som filmen i första hand följer, så att man förstår hans bevekelsegrunder, men också ser när han själv tummar på rättvisan.
Pandemin får flera saker att sjuda och bubbla upp till större konfrontationer. Sheriff Cross fru och svärmor sitter isolerade i hemmet och dras till svåra konspirationsteorier av olika slag. Så sprider sig nyheten om mordet på George Floyd, och stadens skara av ungdomar samlas i en pytteliten Black Lives Matter-demonstration, och för att slå sönder ett skyltfönster och stjäla från affären, förstås.
Händelser från den stora världen - masktvång, gatuprotester, mobiltelefonfilmer - avspeglas i den lilla staden Eddington där förhållandena är annorlunda. Det som var mass-rörelser måste hanteras en och en av personerna i staden, och tolkas efter deras egna erfarenheter och (mer eller mindre hemliga) förhoppningar. Proportionerna och reaktionerna förvrängs så till den grad att det blir komiskt. Samtidigt känns det som att saker är på väg att gå överstyr och sluta illa. Från olika håll och på olika vägar söker sårade personer få upprättelse mot dem de börjat hata. När hatet fått fäste fördubblas de brutala efterverkningarna i varje steg och far utanför kontroll för de inblandade. Våldsdorgien i filmens sista del är ofrånkomlig och så over the top att tragedin slår över i komedi av episka proportioner.
Och ändå, innan det är filmen Eddington en bra ögonblicksbild av stämningarna för fem år sedan, så nära i tiden men ändå så annorlunda och värda att komma ihåg när världen vrider sig mot nya katastrofer. I filmen finns också några scener att minnas för sin egen skull: sheriffhatten på väg att blåsa av under grälet mellan Cross och Garcia, och framför allt de nästan lyriska litaniorna från uteliggaren Lodge, som får en att önska att man fått veta mer om hans liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar